Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sare tor begånget mord tordes till afrättsplatsen, anmärkte:
“att sedan drängen farit till himlen på förmiddagen, blef
det på aftonen husbondens lott att färdas till helvetet“ *).
Endast några stenkast från Paterres spisqvarter, på
samma gata, var det den tiden mest besökta kaffehus
beläget. Det var långt ifrån så praktfullt som myckenheten
af sådana, hvilka i våra dagar uppväxt som svampar i alla
vinklar och vrår af Sveriges hufvudstad; men den ena
flickans, som hälde uti den aromatiska drycken, brinnande
bruna ögon och den andras smäktande blå, till tänder af
alabaster, läppar och kinder af purpur, med gropar, dem
kärleken sjelf graft, ådrogo sig för mycket
uppmärksamheten, att man kunde fästa sig vid några förgyllningar,
bronzer och kronor mer eller mindre i rummen. De voro
i alla fall öfverbefolkade efter måltidens slut hos Paterre,
då smärre flockar af tre till fyra personer slogo sig ned
kring smärre bord, för att dricka sitt kaffe och omedelbart
derefter tillreda sin brulot, d. v. s. kognak af bränd med
socker och russin. Öfver allt flammade de blåa lågorna
ur glasen, hvilka i början helt anspråkslöst betäcktes med
silfvergafflar; men i mon, som drycken blef mera gängse
förfärdigades, enkom för detta ändamål, galler af silfver,
hvarpå lades de kryddor, ur hvilka man skulle suga
musten. Det var Dupuis, som införde denna dryck, i stället
för likören på kaffet; Dupuis, som genom det honom
medfödda, honom egna behag i alla sina rörelser, gaf retelse
åt och togs till mönster vid sjelfva tillredelsen och satte
drycken i svang; Dupuis, med hvars död den småningom
föll i glömska. Han, som lifvade glädjen i alla
sällskapskretsar, som förtjuste fruntimren med sitt utseende och sitt
inställsamma sätt att vara, karlarne med sin muntra
umgängeston och begge könen med sin röst och sin viol; —
Dupuis, hvilken mer än de fleste, mer än någon annan
sugit doftet ur all den poesi, som inneslutes i kalken af
lifvets blomma, Dupuis, han också, hade på egen hand sina
ganska mörka mellanstunder. Ja, under en af dessa var
det blott en lyckträff, som satte en hans vän och
konst-närsbroder i tillfälle, att hindra honom från att dränka sitt
svårmod i Norrström, dit han sent en afton stod i begrepp
att hoppa från Nya bron. Det var ålderns annalkande vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
