Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döden trippade på tå, sirligare än nu för tiden någon
15-årig flicka, inlärd af den ryktbaraste dansmästare, och som
trippade så lätt, att en flugas fjet kunnat höras vid sidan
af hans: Hauswolff fann en styggelse i det sedermera
antagna sättet, att börja stegen med klacken och i slamret
af sinkor, sablar och sporrar, i synnerhet på hofvet. Det
var under öfversvallningen af sin afsky för dessa nya
seder i konungaborgen, som gubben Hauswolff, snafvande
på det bonade golfvet i konungens stora sängkammare
mot vakthafvande adjutanten baron Gustaf Koskulls långa
sporrar, utbrast: “min Gud, tocket hof! *)“
Den vanliga beställsamheten skyndade att inberätta
detta öfverceremonimästarens obevakade yttrande. Karl
Johan förtörnades ej; han skrattade sjelf — och glömde.
För ålderdomen hyste han alltid undseende, och fördrog
af de 70 åren ett speord, som han visserligen ej skulle
förlåtit någon under 60.
General Camps beslöt att låta viga sig vid sin länge
tillbedda älskarinna, född Lombard, förut fru Chapelle, och
grefve Jakob De la Gardie blef anmodad, att vid brölloppet
föreställa brudens’ far. De la Gardie, hvars törst efter
hofgunst blef mera brännande, ju mera han fick klunka
ur nådens bägare, var angelägen att ställa sig in hos
Camps, som stod i så nära förhållande till konungen. De
la Gardie ville visa brudfolket särskild uppmärksamhet
och gick i råd med Hauswolff: om det gick an att vid
brölloppet bära mindre serafimerdrägten ? eller om grefven
borde kläda sig i uniform, med ordenskedjan utanpå?
Hauswolff höjde axlarna och yttrade: “Yid Gud är
det mig icke alldeles omöjligt att besvara dessa frågor;
ty på den tid jag studerade etikett, kunde aldrig inträffa,
att en Cordon Ueu åtog sig att offlciera, då någon lät viga
sig med ett fruntimmer, som förut sammanflyttat med
honom *).“
Lika dräpande svar fick excellensen v. Engeström
hålla till godo af den eljest efterdömligt artige hofmannen
af gamla stammen. Grefve Engeström beskärmade sig
nämligen öfver, att en dag, då han från ministerhuset på
Blasiiholmen gick till kabinettet på slottet, hade han på
norrbro mött någon, som hejdat hans gång, och oaktadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
