Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och, äfven felande, uthärda stormarna i det yttre lifvet,
från hvilket han kunnat gömma sig undan i det husligas
sköte. Men en sådan tillflyktsort hade han under
utsväf-ningarnas rus försmått; och nu, då hon varit hans enda
räddningsplanka, blef det försent att skapa henne. Den
lycklige och firade Forelius hade nära nog satt sak uti att
vårdslösa sin hustru; huru kunde den fallne, med blygsel
höljde, fly till en famn, som han dittills sjelf undflytt!
Det har länge utgjort ett öfningsfält för
spetsfundigheter, huruvida sjelfmord må anses som ett bevis på
svaghet, eller sinneskraft. Yår enskilda åsigt härutinnan kan
vid detta tillfälle vara läsaren fullkomligen likgiltig. Derom
lära dock alla komma öfverens, att sedan sjelfmord blifvit
påbörjadt, är det en ytterlig svaghet, att ej fullborda
föresatsen, så vida ej skickelsen tillintetgjort försöket och man
deruti, som Napoleon i Fontainebleau, då det förgift han
intog efter tronafsägelsen icke verkade döden, deruti såg
en vink af försynen om nya uppslag af sina öden, och
derför, under yttrande: uC’en est fait; la mort ne veut pas
de moi’1 *), afstod från planen att afhända sig lifvet.
Så vanhedrad som Forelius nu blifvit, i sina egna
ögon så väl som i verldens, var för en man med
sjelf-känsla lika omöjligt att dädanefter visa sig i tjensteutöfning
för underordnades, kamraters och förmäns ögon, som för
monarkens. Inom hus ingen trefnad; utom hus inga
umgängen; glädjens ros vissnad; förströelsernas grufva länsad;
lyckans sol slocknad; nådens utbrunna veke, osande —
I en sinnesstämning, sådan läsaren bättre föreställer
sig, än vi beskrifva, hastade Forelius, smygande i
skymningen, till trakten kring Bellstadsbro, ungefär midt emellan
Karlberg och Drottningholm. Der, i en skogsdunge,
störtade den olycklige ned, matt af kroppsansträngning och
själsskakningar. Der kastade han för sista gången en
återblick af saknad på taflan af njutningarnas flydda dagar, —
för första gången flög en suck af ånger från hans
sönderslitna brost till himlen.
Forelius tog upp sin plånbok, tecknade, med snabb
hand, några få afskedsord till en verld, som varit hans
vällust, som var hans afsky; — lade plånboken bredvid
*) Vie de Napoleon, par Arnault, Jay, Juuy et Norvins; tome
se-conde; page 170.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
