Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig; — gjorde på darrande knän, med sammanknäpta,
skälf-vande händer och tårfylda ögon en kort bön; — knöt af
sig halsduken; — slängde rock och väst på marken; —
ur hans bröstficka ilade fram ett fodral, — i fodralet
blänkte en rakknif —–––––––-—
Den olycklige dignade ned på marken, troende sig
hafva hunnit målet. En strimma af blod färgade hals
och bröst
Men döden ville ej veta af honom. En qvalfull timme
afbidade han förgäfves upplösningen på lifvets gåta.
Plånboken fick ånyo förtroende af hans själstillstånd. När han
slutat skrifva, grep han på nytt i rakknifven.
Den matta, den darrande handen mäktade ej göra
honom den sista tjenst, han af henne äskade. Blodet
sipprade fram ur en ny skåra i halsen. Forelius sjönk tillbaka
på jorden. Stjernorna gnistrade öfver hans hjessa på det
omätliga azurfaltet: stjernor gnistrade inom hans hufvud
för hans slutna ögon. Det var natt omkring honom i
naturen, — i hans bröst var natt, — natt i hans hjerna;
endast dödens natt vägrade att kasta sitt täckelse öfver
hans smärtor, hans missräkningar, hans vanära.
Ännu en gång mottog plånboken i sitt förvar hans
gräsliga tankar-, ännu en gång sargade rakknifven hans
blödande hals. Nu åtminstone var det väl gjord gerning;
ty se! huru han ligger der, utsträckt på marken; —
ögonen stirra, utan glans; — andedrägten stjäl sig en ny väg
genom halsens öppna sår; — slemartadt vatten flyter ur
den halföppna munnen; — kroppen är orörlig; — pulsarna
minskas; — dödsvåndan pressar kallsvetten ur den bleka
pannan och rosslar i det flämtande bröstet — — —
Hu! ... Är det i ett lif efter detta, den olycklige ser
sådana fasans syner? hör dessa missljudande åskors dån?
luktar denna stank af förruttnelse? storknar af denna galla?
känner dessa glödande sprittningar i hvarje nerv af sin
lidande lekamen? Släpar man då med sig till andra
verl-den det qvalfulla minnet, de förfärliga drömmarna om det
bittraste man erfarit i stoftlifvet? Eller är just detta allt,
de afgrundens straff och pinor, på hvilka gudaläran
tyder? ... Och befinner sjelfmördarens oförgängliga del sig
således nu i afgrunden ? ...
Byktet om uppträdet mellan konungen och Forelius
hade emellertid spridt sig kring hufvudstaden. Hans verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
