Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade rakt till Södra Amerika, hvars befolkningars jäsning
och frihetsrörelser tycktes erbjuda ett vidsträckt fält för
verksamhet — och äfven tyr. Forelius ansträngde ifrigt
den förra och fann de senare. Han började som frivillig
i en af de stridande härarna, och tjenade sig småningom
upp till kornett — löjtnant — och slutligen ryttmästare.
Tanken på 1809 års mäns i Sverige hastiga uppkomst till
statens högsta utmärkelser förledde honom, att i nya
verl-den beträda omstörtningarnas slippriga bana. Han inlät
sig i ett myteri, som i förtid upptäcktes, qväfdes — och
strängt bestraffades. Af ståndrätt dömdes anstiftarne till
döden, och domen gick, utan försköning och utan uppskof,
i verkställighet. Den olycklige f. d. generalauditÖren och
revisionssekreteraren, nu mera ryttmästaren Forelius blef,
i följd deraf, fastbunden vid ett träd och af en fördelning
soldater ihjälskjuten. En resande landsman åsåg denna
be-dröfliga afrättning i början af 1830-talet.
Forelii olyckliga maka slöt, om möjligt, ännu
bedröf-ligare. Ej nog, att hon försjönk i armod, och skulle råkat
i verklig nöd, om ej Karl Johans hjerta, bevekt till
medlidande, förunnat henne ett litet lifstidsunderhåll. Sorgerna
beröfvade henne slutligen förståndet och en anstalt för
sinnessvaga blef hennes tillflyktsort. Vi känna ej henDes
sista dagars belägenhet *).
Revisionssekreteraren Wåhlin, en
embetsmannaskick-lighet af första ordningen — i hufvud Forelius
öfverläg-sen, men i intagande förbindlighet af honom öfverträffad
— ernådde, han också, vid unga år, lycka och rykte, men
satte, i ordets strängaste bemärkelse, begge pä spely föll,
i brist af egen förmögenhet, hastigare än Forelius; men
vännerna af Wahlins föräldrar togo den sjunkande under
armarna, och det var först sedan han ånyo fallit, som han
öfvergafs åt sitt öde, — åt missödet att förfalla och den
enda lyckan, som derefter var att eftersträfva, den: att
slutligen falla i glömska. En så sällsynt duglighet hade
visserligen bort och kunnat småningom bereda sig
framgång, äfven utan gynnsamma slägtförhållanden, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
