Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga vänner skyndade till honom, för att af honom sjelf få
höra sammanhanget, hoppandes att han måtte kunna
vederlägga ryktet, eller åtminstone rätta dess öfverdrifter,
och i alla händelser beredda att trösta och hjelpa, så vidt
möjligt vore. De sökte honom i hans hemvist; han fans
ej der: de frågade hvart han tagit vägen; man visste det
icke. De fortsatta efterspaningarna hos gemensamma
bekanta, på ställen, han brukade besöka: ingenstädes och af
ingen fick man om honom besked. Då företogs en
ordentlig skallgång inom och utom hufvudstaden .. . och i nejden
kring Bellstadsbro fann man honom — liggande i sitt blod.
Man fann honom slumrande af mattighet genom
blodförlusten ur de flytande såren; men de voro, ty värr! ej
dödliga. Forelius hade i den afgörande stunden saknat styrka
att afhända sig lifvet. Det var blott ett drömdt helvete,
hvaruti han befunnit sig, — och på det verkliga, till
hvil-het han nu väcktes, var föga att gifva emellan.
Den olycklige förflyttades till staden och lasarettet.
Under läkarens hand blef han småningom helbregda till
kroppen ... men själen, men ryktet, men framtiden!...
Forelii vänner delade hans åsigt, att det nu mera
blifvit för honom en moralisk omöjlighet att vistas i
Sverige, äfven om — hvad dock föga troligt vore —
konungen kunnat blidkas, skulden betalas och löneinkomsterna
bibehållas. “Hellre svälta på okända kuster bland
främmande folk!“ utbrast den olycklige, med tårfylda ögon, “än
släpa min nesa omkring här hemma i landsmäns åsyn.“
“Och hvart vill du taga vägen ?“ frågade den
deltagande vännen, i hvars ton och blick låg något helt annat
än nyfikenhet.
“Gamla verlden, skådeplatsen för mina fel och
missöden, må behålla deras hågkomst, så länge hon kan och
henne lyster,“ svarade Forelius. “I en ny verld, vill jag
bryta mig en ny bana, glömd här och okänd der, om jag
ej mäktar skaffa anseende åt mitt namn.“
“Till Amerika, således?“
“Ja.“
Och vänskapen föranstaltade utvägar till denna
frivilliga, denna eftersträfvade landsflykt.
Yi förbigå de sista stundernas, de sista afskedens
bitterhet, som läsaren nog föreställer sig, vår skildring
förutan. Det fartyg, på hvilket Forelius gick ombord, seg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
