Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin personliga frihet i sitt af slottskanslibetjenter
belägrade hemvist.
Under sådana omständigheter hade han, oaktadt sin
cfverlägsna embetsmannaskicklighet, varit förlorad, derest
icke de, som då sutto vid styret åt honom utkastat en
räddningsplanka i den indrägtiga
landssekreterare-beställ-ningen uti Östergötland. Det var första gången man tillät
sig ett afsteg från rangordningen, enligt hvilken
revisionssekreteraren har öfverstevärdighet, men landssekreteraren
— en bland de vigtigaste och mödosammaste i riket,
erfordrande vida mer mångsidighet i bildning och begrepp
— knapt löjtnants.
I sin då iråkade belägenhet emottog Wåhlin med
uppräckta händer denna, under en landshöfding, som är
karl för sin hatt, underordnade befattning, men under en
klen chef alltförmående plats: en plats, på hvilken, om
begge dessa embetsmän äro sina kall vuxna, ofantligt
mycket är att göra och ofantligt mycket kan uträttas.
Det sistnämnda fallet inträffade med baron Nieroth
som länsstyrelsens hufvud och Wåhlin som dess arm. Allt
gick bra, så länge de drogo jemnt; ingenting kan gå bra,
när dessa begge embetsmän varda oense. Nieroths
her-skarelynne och Wåhlins sjelfkänsla råkade i brytning mot
hvarandra, — en brytning, som vållade begges fall, när
de med fälda lansar rusade mot hvarandra, ty
penninge-begär hos den ene, penningebehof hos den andre, hade
förgiftat de vapen, med hvilka de genomstungo hvarandras
rykten.
När Wåhlin utbytte sin föredragning hos konungen
mot en syssla i landsorten, var det likväl så litet
regeringens afsigt, att för alltid aflägsna honom från den högre
förvaltningen, att excellensen Gyllenborg, då Wåhlin, innan
nedresan till länet hos honom gjorde sin
afskedsuppvakt-ning, önskade honom lycka på sin nya bana, men tilläde:
“Välkommen snart åter i en högre befattning *).“
Det var Wåhlins eget fel, att denna förutsägelse af
rikets högste embetsmän icke slog in. Den förre lät
nämligen i sin nya verkningskrets sådana besväranae
omständigheter komma sig till last — icke på skicklighetens, utan
på redlighetens bekostnad — att lagen skilde honom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
