Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med från den syssla, som blifvit honom gifven i
af-vaktan på en högre bestämmelse. I sitt fall njöt han den
hämndefröjden att draga med sig sin vordne fiende och
angifvare landshöfding Nieroth, som i sin ordning
angif-ven af Wåhlin för embetsfel och egennytta i tjensten,
dömdes denna förinstig, oaktadt han stod så högt i
konungens personliga gunst att han af Karl Johan på sjelfva
hans kröningsdag upphöjdes till friherre, efter att sex
dagar förut hafva blifvit af samma monark adlad.
Det bör anmärkas som en egenhet i Karl XIV:s
skaplynne, att hans enskilda tycken för eller mot personer
lika litet voro en borgen för dessa tyckens beständighet,
som de i alla fall inverkade på hans bemötande under
förändrade omständigheter. Forelius, Nieroth, till och med
Rudolf Cederström blefvo honom fullkomligt likgiltiga och
främmande, från det ögonblick han upphörde att öfverhopa
dem med förtroendeuppdrag och nådevedermälen. Horn,
vid hvars namn och anblick han nära nog ryste, så länge
denne räknades till det häftiga motståndet, var särdeles
väl anskrifven hos konungen de sista åren af hans lefnad;
och då han den ena dagen med lagens glafven traktade
efter Anckarsvärds hufvud, såg han honom den andra som
gäst vid sitt bord. Om Karl Johans bevågenhet gälde
det alltid: beati possidentes och att smida medan jernet var
varmt. Det kallnade lätt; men det var ej omöjligt att till
sin fördel upplifva sig i hans hågkomst, i händelse man
derom lade sig vinning: ja, han var sjelf den förste att
tänka på försoning, om han fruktade för personen, eller
trodde sig kunna uträtta något med föremålets upptagande
ånyo till gunst. En på riksdagarna 1818, 23 och 29
bekant talare af motståndet, som stod på tapeten att göra.
lycka, innan han visade sig på andra linien, befann sig
i ganska beträngda omständigheter. Det kom för
monarkens öron. “Tror ni jag kan räkna på honom hädanefter,
(men räkna på honom, begriper ni?) om jag betalar hans
skuld ?“ frågade Karl Johan, lifligt, en tillstädesvarande.
“Tacksamheten bör sätta sådant utom allt tvifvel,
yådigste herre!“ blef svaret.
“Huru mycket kan han vara skyldig?“ sporde
konungen vidare, med en viss oro för den väntade
upplysningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
