Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betjenten inträder och underrättar, att baron ej tager
emot i dag. Herrn vore välkommen i morgon förmiddag.
Bagen derpå.
Carpelan. “Vid ett annat tillfälle skall jag hafva
herrn i minnet. Denna gången låter det sig icke göra.
Jag har redan låtit uppsätta fullmakt för * * *, som har
både år, förtjenster och skicklighet framför er.“
Tjenstemannen. “Men, herr baron ..
Carpelan (afbrytande). “Herrn hör ju hvad jag säger:
denna gången är * * * redan utnämnd; framdeles skall ni
ej bli glömd.“
Tjenstemannen (reser sig upp från den ödmjukaste
ställning, han dittills intagit och slår knytnäfven i bordet).
“Djefvulen regera mig, skall jag icke ha sysslan, eller
också skall baron mista sin egen!“
Carpelan (öfverraskad och stött, tager ett steg
tillbaka, och, med händerna på ryggen, slungar vredgade
ögonkast på tjenstemannen). “Har ni blifvit galen,
slyn-gel? Yet hut! Gå er väg! Der är dörren!“
Tjenstemannen (spotsk). “Jag står vid hvad jag sagt.
Antingen ger herr baron mig sysslan, och då lemnar jag
originalet till detta (räcker åt Carpelan en afskrift af det
bref, han föregående morgonen tagit på Carpelans pulpet);
eller ock, om sysslan går mig ur händerna, insänder jag
detta till införande i Argus, och från den betan lärer väl
herr baron aldrig mer här i verlden bli besvärad med
tillsättande af någon statens beställning, sedan det varder
lagdt i dagen, att baron sålt en postsyssla, för hvilket
beloppet öfverstyrdes och till siffran uppgifves i detta bref.“
Carpelan (i högsta bestörtning och vrede). “Satans
menniska! ni har stulit brefvet. Jag gör er olycklig.“
Tjenstemannen. “Tvärtom: jag kan göra baron
olycklig; men jag vill ej göra det, om, som jag hoppas, vi
förstå hvarandra. Jag får sysslan, baron far igen sitt bref,
och hvad som nu mellan fyra ögon tilldragit sig emellan
oss begge, begrafves i evig glömska och förblir en
hemlighet för verlden.“
Carpelan (pekande på dörren). “Gå er väg, karl!“
En timme senare.
Baron Carpelan, som, med händerna på ryggen,
vandrar fram och åter på golfvet i häftig sinnesrörelse stannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
