Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tecknade de personer, som besökte honom. Det var på
talangernas fält man utlagt den nya snara, i hvilken man
hoppades få honom fast, så mycket vådligare, som man
ej allenast mot honom uppställt den största, utan i öfrigt
på förhand ordnat allt för att bereda honom ett
fullständigt nederlag.
Aftonen den 1 mars skulle den motion remitteras till
utskott, i hvilken det uttryck förekom, som ministéren tog
till förevändning åt sin förtrytelse. Huset var Öfverfyldt.
Det syntes, att något annat, än blott nit för de allmänna
ärendena gjort riddarhussalen till adelns mötesplats: ja,
om riddarhusfiskalen haft ögonen öppna och velat se, skulle
han upptäckt mången ädling på bänkarna, som icke stod
på anteckningslistan öfver röstegande riksdagsmän. Yid
lampornas sken i det djupa rummet fick det hela en
anstrykning af dysterhet, som skulle anstått en
inqvisitions-domstol, och anletenas gulbleka färg låg som falaska öfver
vilda lidelsers glöd. De halfhöga hviskningarna mellan
grannar på bänkarna och samspråkande flockar i salens
hörn sorlade som svärmande bikupor, men tystnade på en
gång vid trollslaget af landtmarskalkens klubba, som
öppnade plenum. Det hela var en tafla för Rembrandt.
Grefve Platen fick ordet. Det var vid början af hans
långa muntliga föredrag ej lätt att för de oinvigde gissa
hvarthän detsamma ytterst syftade. Mer och mer lågade
hans känsla, lifligare och lifligare blefvo hans åtbörder,
högre och högre skallade hans stämma; hans ögon gnistrade;
han besvor grefve Anckarsvärd, i namn af samtiden, som
hörde dem, och af de historiska minnen, som i salens
vapensköldar omgåfvo dem, att återkalla sina hårda uttryck
om regeringen. Åskor af bravorop och handklappningar,
till hvilka grefve Wetterstedt gaf signalen, dånade vid
dessa slutord; och högljudt ropades mellanåt från flera
håll i rummet: “Vi besvärja alla friherre Anckarsvärd!"
medan från läktaren, der general Boyes konungska ifver i
rop och åthäfvor framför alla andra bemärktes, man
urskilde en röst, uppmanande, “att häfva ut honom
(Anckarsvärd)!“
Grefve Anckarsvärd uppträdde: det skönjdes ljusligen,
att han funnit sig nödsakad att uppträda; hans föredrag
var matt och stapplande; rösten bruten; hyn dödsblek.
Han gjorde ett smärtsamt intryck på sina vänner och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
