Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“En satans menniska! Men det fins ingen, som ej
har någon öm sida. Det beror på att uppleta denna punkt.
Jag vill sjelf tala vid hans landshöfding och låta honom
göra mig reda för Anders Danielssons enskilda
lefnadsställ-ning. Ni hade kunnat spara mig den mödan, herr grefve,
begriper ni?“
Statsministern aflägsnade sig, utan att hvarken
försöka ett rättfärdigande, eller lägga skrapan på sinnet.
Det var en gång för alla gifvet, att Karl XIV Johans
rådgifvare skulle bära hundhufvudet: hos ständer och
allmänhet, då de icke förmådde böja konungens vilja efter
deras önskan; och hos konungen, när de ej mäktade göra
hans gällande hos folkets ombud.
Några dagar derefter sade konungen till Wetterstedt,
med triumferande uppsyn: “Nå väl, herr grefve! Jag vet
nu allt hvad som behöfs, för att sätta döfvare på Anders
Danielsson. Han har köpt Sämsholms egendom af lagman
von Stahl; har betalt öfverdrifvet; Stahl vill kräfva ut
sina penningar och Anders Danielsson kan icke betala en
sådan köpeskilling, utan att bli i grund förstörd. Ni finner
således, att vi hafva honom i våra händer.“
“Att lagman Stahl, om han ansätter Anders
Danielsson, kan störta honom och hans omvårdnad i elände, inser
jag allt för väl; men hvarken vore detta
öfverensstäm-mande med ers maj:ts ädelmod i allmänhet, eller är det
sannolikt, att lagman Stahls enskilda omständigheter
med-gifva honom, att skänka efter något af sin lagliga fordran,
om man antar att Danielsson för sådant pris ville späda
vatten i sitt vin.“
“Jag hade ej väntat,“ återtog Karl Johan, med
gnistrande ögon, “att ni skulle derhän misskänna mig, att tro
mig åsyfta att störta Anders Danielsson med hustru och
barn i förderf; lika litet, som jag af lagman Stahl ämnar
begära någon uppoffring. Men om jag förmår honom, att
utan mellangift återtaga Sämsholm och häfva köpet med
Anders Danielsson, så är han hulpen och står hos mig i
tacksamhetsförbindelse; och om jag för att bringa saken
dit, håller herr von Stahl skadeslös af min egen handkassa,
så har han ju vunnit, han också, att utbekomma med
säkerhet, hvad annars kunnat stå i vida fältet...! eller
huru?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
