Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Visserligen, nådigste herre! Men månne ändamålet,
äfven om det vinnes, är värdt en så stor och ädelmodig
uppoffring af ers maj:t? Och vinnes det teke, så har ers
maj:t kastat sina -penningar i sjön.“
“Derom behöfver ni icke bekymra er. Saken må
af-slutas för min räkning. Jag uppdrar er endast, att på
bästa sätt göra upp med lagman von Stahl. “
“Jag ber ers maj:t om nåd; men han lärer icke gerna
kunna lagligen afhandla om återgång af egendomsköp, utan
att jag är försedd med skriftliga utfästelser/4
“Invändningar, och alltid invändningar, då jag befaller
något, som ni ej sjelf hittat på!... Nå väl! jag vill
personligen aftala med herr von Stahl, begriper ni? Jag skall
låta underrätta er om mina vidare befallningar. “
Ett par dagar derefter medan statsministern
Wetterstedt och riksståthållaren Sandels inne hos och med
konungen samtalade om riksdagens gång (i och för hvilken
den senare hemkommit från Norge), anmäldes lagman von
Stahl. “Låt honom slippa in,“ yttrade Karl Johan. “Han
skall finna sig smickrad af att få företräde i herrarnes
närvaro. “
Lagman von Stahl — innan han adlades kallad “Ståhl“
— var af ett föga fast skaplynne, och fåfänga hans
huf-vudlidelse. Sin betydliga förmögenhet satte han öfver styr,
för att i hufvudstaden svänga sig upp och fa umgås med
betitlade personer, för hvilka han tecknade sin borgen på
hvilken summa som helst, om dermed förknippades en
högt-betrodd eller högvälboren brorskål. Det låg således i
sakens natur, att han ej skulle kunna motstå en monarks
böner, och en så inställsam och lysande monarks sedan,
som Karl XIV Johan!
Denne öfverhopade honom med nådiga ord och skulle
framdeles — så förmälde han — öfverhopa honom med
nådevedermälen, om han nu ville göra konungen en tjenst,
för hvilken han ämnade hålla honom skadeslös.
Utan att ännu veta, hvaruti den bestod, svarade v.
Stahl ett ovilkorligt ja! och utbad sig ifrigt att fa veta
hvad hans majestät hade att befalla. Han ansåg för den
högsta lycka, att få vid sin store konungs fötter nedlägga
lif och egendom.
Karl Johan berömde hans beredvillighet, sade sig
uppskatta hans förtroende och skulle ej lemna hans tillgifven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
