Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het obelönt. Han nämde derefter sin önskan: att lagman
v. Stahl skulle på det sätt ställa Sämsholm till konungens
förfogande, att när han godt funne, handeln derom mellan
Stahl och Anders Danielsson finge, utan mellangift återgå
och upphäfvas, hvaremot konungen af egna medel ville
ersätta Stahl den betingade vinst han på en sådan
afhand-ling gick miste om af Anders Danielsson.
Öfverraskad, men icke afskräckt, af förslaget, utfästade
lagman v. Stahl sig, att efterkomma monarkens begäran.
Köpet om Sämsholm mellan v. Stahl och Anders
Danielsson återgick verkligen. Den senare slapp i och med
detsamma sin störste, efterhängsnaste och farligaste
fordringsägare. Riksdagarnas annaler vitna, att sådant icke
förändrade färgen hvarken på hans yttranden eller
handlingssätt.
Lagman von Stahl, å sin sida, lorblef, han också,
samme blinde, förtjuste konungaträl och ministerielle
handt-langare. Men hans förmögenhetsvilkor undergingo efter
hand väsentlig förändring. Åtskilliga af hans nya förnäma
bekantskaper: general Boye, statssekreteraren Arnell, m. fl.
föllo öfverända och några lemnade till och med riket.
Stahl nödgades infria borgensförbindelser, tills han omsider
var ur stånd att betala egna skulder, för hvilka han strängt
eftersattes af sina borgenärer.
I sitt betryck vände han sig till grefve Wetterstedt
och bönföll, att han ville erinra konungen om sitt löfte och
utverka dess snara uppfyllande; ty nöden stode för dörren.
“Grranlagenheten fordrar, att ni sjelf talar med hans
maj:t derom,“ anmärkte Wetterstedt. “Låt mig sedermera
veta hvad svar ni får, så vida lagmannen skulle behofva
mitt biträde.44
Stahl behofde det och kom, nästan i raseri, tillbaka,
några dagar derefter.
Konungen hade med särdeles onåd upptagit och
bemött hans framställning; hade ansett sitt löfte löst med
de framgångar i tjensteväg, han förunnat Stahl; hade yttrat,
att Stahl missförstått hans muntliga utfästelse, hvarpå
beviset vore, att det aldrig blifvit skriftligen uppsatt; hade
förklarat Stahls underdåniga erinran nu vara ett oförskämdt
tiggeri, ett konstgrepp, för att tillkonstla sig monarkens
penningar; och hade slutligen, med vrede, visat von Stahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
