Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans närvaro, eller rättare hans obetänksamma företag gaf
nådestöten åt underhandlingarna, som ännu der fortsattes.
Riksfurstarne underkastade sig endast derför de smärtsamma
uppoffringar man ålade dem, emedan de trodde Frankrike
■och Österrike innerligen med hvarandra förbundna. Nu
er-höllo de beviset, att så ej förhöll sig. De ville ej vidare
höra talas om något afstående, något ego väldes afträdande.
A alla sidor rustade man sig till krig, och fiendtligheterna
började nästan genast. Att man på detta sätt grep till
vapen, är tvifvelsutan ganska ärorikt; men Bernadotte hade
ej bort gifva denna föräring åt Bonaparte. Man ser att
fredsbrottet härledde sig vida mindre från honom än från
den förre“ *).
“Bernadottes ende vän och själsförvandt bland de
maktägande i Frankrike, Fouché, hertig af Otranto, beskrifver
hans aflägsnande från ministéren på följande sätt:
“Under motgången hemtade de öfverdrifnes parti (le
parti exagéré) nya krafter. Dess sammankomster blefvo
tätare och verksammare. Det utsåg till hufvudmän Jourdan
och Augereau, som sutto i de fem Hundrades Råd, och i
konseljen Bernadotte, som hade krigsportföljen! **)
“Jag visste, att de hetsigaste folkvännerne enträget
lågo öfver Bernadotte, att stiga till häst och förklara sig
för dem, under ett tumult, som skulle blifva på en gång
civilt och militäriskt. Oaktadt polisens i vägen lagda
hinder hade uppmaningen redan skett till gamla och nya
jako-biner, till gamla och nya terrorister. Barras och jag åtogo
oss, att afhålla Bernadotte från ett tilltag, som skulle gjort
honom till Frankrikes Marius: en roll, som hvarken låg i
hans skaplynne eller seder. Visserligen frättes han af
äregirighet; men det var en nyttig och ädel ärelystnad, och
han älskade i sjelfva verket friheten. Vi rörde hvardera
särskildt hans ömma strängar, och vi bevekte honom. Men
han var ej okunnig om de förslag, uppgjorda under
Jou-berts egid, och de framställningar som blifvit gjorda till
Moreau, att förändra regeringssättet. Vi försäkrade honom,
att det var tankar utan rot, förflugna planer, framkastade
af förslagsmakare, som alltid anfalla regeringarna i
kritiska tider; att ingenting derutinnan vore aftaladt; och att
*) Anf. st.; sid. 9.
**) Mémoires de Joseph Fouché, Duc d’Otrante; första delen; sid. 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
