- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 3 /
61

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grönskande matta, natnren utbredde under vandrarens fot,
och färgprakten af uniformer och högtidsskrudar, som
lef-vande trängde sig i omätliga skaror om hvarandra i den
leende parken. Och på Manillas kullar hade uppvuxit en
rörlig höjd af nyfikna; och från sluttningen ända ned åt
stränderna af hafsviken drefvo böljor af åskådare mot
stranden, under sorlande samtal. I vattnets lugna spegel
hägrade tusentals farkoster af alla slag. Deras mål, liksom
målet för allas blickar på stranden, var ett ståtligt
örlogs-skepp, ett sjöpalats, från hvars tinnar svenska och norska
riksflaggan majestätiskt svajade.

På en gång blossade blixt på blixt ur skottgluggarna,
cirklar af rök jagade hvarandra längs ut efter vattenytan
och hela Q är den insveptes i ett krutmoln. I alla riktningar
återsvarade bergen kanonernas väldiga stämma, och i
af-mätta tonfall hördes mellanåt hurraropen af besättningen,
som mannade rå.

Hvem, eller hvad är anledningen till denna fest, detta
lif, denna fröjd?

I mån som kanonröken skingrar sig, skönjes en
kunglig, med riksflaggan sirad, täckt slup, hvilken närmar sig
Djurgårdsstranden, från hvilken orkaner af jubel aflösa
eskaderns tystnade salut. Denna slup, som ilar mot Manillas
brygga, bär Caesars lycka: tronföljarens efterlängtade brud
vid sidan af Sveriges länge saknade drottning. Allt hvälfde
sig kring, allt upplöste sig i de bägge orden se och åt&rse.
Det var någonting på en gång så tjusande för ögat och så
värmande för hjertat, att skåda hoppets utsprickande knopp
omhuldad af den lugna modersfröjden, att dessa begge
föremål i första ögonblicken för känslan sammansmälte till ett
enda helt och man ville lika litet gå miste om ett
anlets-spel, en åtbörd af drottningen, som af prinsessan. Sjelfva
det då ännu icke fullkomligt utvecklade i Josefinas väsen,
bidrog att stegra det allmänna, det innerliga deltagandet
för hennes person. Den späda stängeln uppbar med
okonst-ladt, med intagande behag hufvudets bländande ros, — så
bländande, att Menuisier de Nevers, besjungande prinsessan
Maria, profeterat den prinsessa, som i juni 1823 landsteg
vid Djurgården, då han utbrister att hennes hy

»de honte a fait rougir les roses,
de jalousie a fait pålir les lys.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/3/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free