Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och denna panna, der naturen åt snillet rest en tron!
Och azurn af detta ögonpar, lika danadt att tjusa och herska!
På bryggan mottog konungen sin gemål och
kronprinsen sin brud. Mellan lefvande murar af åskådare, som
dessutom höljde tak och träd, vägar och kullar, vandrade
de höga paren till sina vagnar och foro öfver
Ladugårdsgärdet till Haga, som prinsessan bebodde till
förmälnings-dagen, då hennes högtidliga intåg skedde i hufvudstaden.
De omätliga folkskarorna jublade högt, så länge ännu
dammet syntes efter de kungliga åkdonen, — jublade i spridda
flockar inom hus, på Djurgårdens otaliga värdshus och
för-friskningsställen, sedan sista skymten försvunnit af
föremålen för deras nyfikenhet och förhoppningar, — jublade
under samtalen på hemvägen, och jublande drömmar
sväf-vade ännu för de slumrande, som glädjen tillät att insomna.
Detta var den obemängdt och obestäldt fröjdefullaste
dag under Karl Johans regering. I naturen skymde ingen
molnfläck fästets sol, och i allmänhetens bröst störde ingen
tvekan den lågande hänförelsen.
Men den som studerat Karl Johan, kunde likväl hos
honom sjelf upptäcka ett visst bryderi, midt under det
skimmer af glädje och tillfredsställelse, som han visade sitt
folk. Han hade, jemte kronprinsen, besökt de höga
fruntimren på örlogsskeppet innan landstigningen. Före det
möte, som då egde rum mellan monarken och hans gemål,
var hans förlägenhet mindre att undra på. Han kunde ej
veta huru hon skulle upptaga och bemöta de föregående
bemödandena att afstyrka hennes återresa till Sverige.
Men sedan hon redan vid deras första sammanträffande ej
hade minne för annat än den långa saknaden, ej känsla
för annat än återseendets fröjd, ej tanke på annat, än att
aldrig mera skiljas, var denna anledning till förstämdhet
undanröjd, och han kunde helt och hållet öfverlemna sig
åt tillfredsställelsen, att allt nu mera vore som det borde vara.
Och ändå syntes ett visst tvång i hans småleende och
hans örnblick irrade, forskande, från föremål till föremål?
Det var hågkomsten af det krångel inom hofkretsen,
hvartill spänningen mellan Karl XIII:s gemål och Desideria
gaf fart, under hennes vistande i Sverige som
kronprinsessa : det var den inbillning, han den tiden fått, att folket
hyste fördom emot henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
