Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vore han som skulle erhålla beställningen, när gubben
förmodligen snart nog lade sina ögon tillhopa.
“Det är för er egen skull, min bäste grefve
Wetterstedt! jag föreslår er detta,“ tilläde konungen. “Ni, så
väl som jag och alla offentliga män, har afundsmän och
fiender; och det är just för att tysta munnen på dem, jag
önskade, att de ej må finna förevändning att klandra, det
ni utträngt den hedersmannen, grefve Engeström, medan
han lefver, utan att ni må åtnöja er med att efterträda
honom först efter hans död.“
“Af ers maj:ts höga välbehag beror,“ svarade
Wetterstedt, öfverraskad, men med fast hållning, “att med sitt
nådiga förtroende falla på hvem som helst, och om det
vore jag, som dermed hedrades, skulle jag bjuda till att
visa mig denna nåd värdig. Men platserna inom
konungens rådkammare äro af beskaffenhet att ej kunna
inne-hafvas annorlunda, än medelst fullmakt, och min djupa
vördnad och oinskränkta tillgifvenhet för ers maj:ts person
förbjuda mig att emottaga ett förordnande, som vore
stridande emot grundlagens anda och följaktligen en fläck på
ers maj:ts regering, för hvars ära och lycka jag är beredd
att uppoffra välfärd och lif*).“
Då det blef lika omöjligt att bibehålla Engeström vid
utöfningen af embetet, som att förmå Wetterstedt att
öfver-taga det blott “tills vidare“, eller att, med hans förbigående
uppdraga det åt någon annan, återstod endast för den förre
att, utan vilkor, begära afsked. Det utfärdades i de mest
smickrande ordalag, och den gamle, trogne embetsmannen
öfverhopades med hedersbevisningar. Karl Johan
omfamnade och kysste honom, under ömsesidiga tårar.
Wetterstedt sjelf, i spetsen för kansliet, höll till honom ett
prunkande afskedstal. Ingenting, med ett ord, sparades i officiella
tröstegrunder; men ingenting kunde trösta hvarken honom
eller hans grefvinna öfver förlusten af den höga
samhälls-platsen och öfver förtrytelsen att se den i medtäflarens
händer.
Så snart derför entledigandet var beviljadt, lemnade
han med sin hustru Sverige för evigt, öfverreste till
preussiska Polen, der han nedsatte sig på hennes egendom,
slottet Jancovitz, hvarest han afsomnade som preussisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
