Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för er trohet, är jag pligtig att göra våld på mina egna
känslor och tillåta er att utbyta en bostad, som nu mera
gör er plåga. Men jag fäster dervid ett oeftergifligt vilkor,
och jag fordrar, att ni underkastar er det, begriper ni,
Marianne ?“
Fröken Koskull fastade oroliga och frågande blickar
på monarken: “Hvad helst ers maj:t täcks befalla, lyder
jag, utan knot,“ blef hennes svar, medan en suck smög ur
hennes beklämda bröst.
“Nå väl, Marianne!“ återtog monarken leende. “Ni
finner er ej längre vid att vara min hyresgäst. Ni
längtar att fa flytta in under eget tak. Jag finner er önskan
helt naturlig och bifaller den. Sök upp något hus, som
anstår er och köp det. Ni är kanske för ögonblicket ej
stadd vid penningar, och ni vet att i sådant fall min
kassa tillhör er. Se här att börja med, i afräkning på
köpeskillingen. “
Den sedelbundt Karl Johan nu lemnade henne,
innehöll 30,000 riksdaler nya bankosedlar.
Fröken Koskull ville störta till konungens fotter; men
han upplyftade henne och slöt henne i sina armar.
Det dröjde ej länge innan i hufvudstaden blef känd t,
att hon köpt ett hus vid Spetsens backe, en liten gata på
Norrmalm, hvilket hon inredde åt sig, med lika mycken
beqvämlighet som smak och prakt.
I stället inflyttade hennes anförvandt, konungens
gunstling grefve Brahe i den halfvåning af vestra slottsflygeln,
som der efter henne blef ledig.
Under det Karl Johan, af grannlagenhet mot sin gemål
och mot sitt eget rykte, aflägsnade fröken Koskull ur sin
borg, hvarefter de begge höga makarne kunde, utan
an-stötlighet, se henne som drottningens tjenstgörande
kammarfröken, — flydde från hof och land en annan tjuserska,
som öfver ett lustrum förskönat nöjena i den högsta cirkeln,
stiftat lagar för bruken och smidt bojor åt hjertan.
Nederländska sändebudet, herr von Dedel, blef återkallad.
I Stockholm efterlemnade mistningen af hans intagande fru
länge en djupt känd tomhet; men för henne sjelf var det
en ny triumf, att slippa föråldras på en ort, der man såg
och nu mera mindes henne blott som ungdomens och
nöjenas lederska. Stockholm eröfrade och återgaf henne i
fulla glansen af hennes behag: London mottog henne, ännu
Karl Johan och svenskarne. III. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
