Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genting att anmärka mot den ädle lordens uppförande, och
han stod, näst seniorn van Suchtelen, i det högsta
anseendet på sin tid bland härvarande diplomatiska korps.
Beviset att han äfven åtnjöt det i sitt hemland, så länge den
meningsbrytning, som hitsändt honom, innehade statsrodret,
låg i det stora antal förnäma engelsmän, som under hans
värdskap eller handledning uppehöll sig i Sveriges
hufvud-stad. Bland dessa vilja vi endast nämna några ord om
unge lord Castlereagh, emedan hans vistande här tillhör
taflan af tidpunktens sedemålning.
Under det grefve Wetterstedts förmak voro de mest
lysande och de mest befolkade i Sverige, förde hans hustrus
dotter i första giftet öppet ett lefnadssätt a la Ninon, hvars
yttre behag hon egde, utan att likväl derjemte ega något
af Mademoiselle de Lenclos hufvud, bildning och
umgängessätt, ännu mindre förstå sig på, hvarken att värdera eller
samla kring sig dennas snillrika umgängeskrets af allt hvad
hennes fosterland hade utmärkt och intagande.
A7år svenska Ninons första kärlek må man förlåta
henne: det var ställningars och förhållandens fel, icke
hennes, att den ej också blef den enda; det var ej hennes
fel, att hon blifvit född till den ofta eftersträfvade äran att
bära upp släpet af purpurmanteln, icke till den högre att
svepa den kring sina axlar. Sedan en gång denna första,
denna djupa lidelse fördunstat eller blifvit qväfd, voro henne
alla band likgiltiga; det var ej längre hjertat, som sökte
hjertan: det var sinnena, som behöfde berusning. Utan
besinnande räckte hon sin hand åt den förste friare som
anmälde sig, — hans egenskaper, huru de passade för h
varandra, var henne likgiltigt; det endast fann hon, lika med
sina närmaste, att en dubbel greflig krona tog sig bra ut
pä bordsilfver och vagnsdörrar. Men med lika litet
besinnande slet hon innan kort sjelf dessa band, först då hon
bröt mot deras helgd, och sedermera i det hon lät den
blottstälde mannen lagligen återtaga sitt namn, hvarmed
han förlorade hvarje anspråk på hennes person, hvarje
rättighet öfver hennes uppförande. Ena hälften af dygnet
uppvaktade hon vid hofvet, der hon var drottningens
statsfru och deltog i den högsta kretsens samqväm; den andra
lefde hon som en hetär i Athen, försmådde ingens hyllning,
besvarade allas. Det mest anstötliga var likväl, att hon
icke, som Erankrikes Ninon, försmådde sina tillbedjares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
