Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håfvor, utan fordrade, att de skulle bidraga till hennes
lefnadskostnad och nöjen.
Unga lord Castlereagh såg henne, blef förtjust, blef
lycklig. För hans lycka och for hans förtjusning funnos
inga gränser. En önskan, läst i hennes sköna, smäktande
ögon var uppfyld, innan den hunnit bana sig väg öfver
hennes rosenläppar. Hans raseri att älska kunde endast
jemföras med hans raseri att slösa.
Förgäfves sökte general Bloomfield, under hvars
handledning den unge lorden blifvit stäld af sina förnäma
släg-tingar i England, att, som erfaren verldsmenniska öfvertyga
honom, att han kunde älska äfven med framgång, utan att
förstöra sig, och att det var fråga om, icke att tillsluta
sitt hjerta, men att skona sin kassa; den unge lorden
hörde och såg icke, ville ej höra och se något annat, än
erkänslan i sin skönas blickar, ömheten i hennes
smekningar, och detta tyckte han sig aldrig köpa nog dyrt.
Han Öfverskred sina kreditiver och fördjupade sig
i skuld.
Bloomfield hos Castlereaghs anförvandter i England
ansvarig för hans uppförande här, kunde ej bekymmerslöst
åse att ynglingen mer och mer arbetade på sitt förderf,
utan att låta hejda sig. Om föremålet för hans vilda
lidelse varit någon annan, än statsministerns för utrikes
ärendena stjufdotter och drottningens statsfru, skulle han
öppet om hela förhållandet hafva meddelat sig åt henne
sjelf och hennes närmaste; men som försigtig diplomat
skydde han nu, att med grefve Wetterstedt nalkas detta
ömtåliga ämne. I stället öppnade lord Bloomfield sig för
Castlereaghs anhörige, hvilka öfverstyrde beloppet af hans
skuld och återkallade honom till England. Med halft våld
förmådde generalen honom att lyda. Den unge lordens
förtviflan behöfva vi ej skildra. Hon, som vållade den,
hade för nya äfventyr glömt honom innan fartyget, på
hvilket han gick ombord, hunnit lemna svenska
skärgården *).
Vår svenska Ninon fick ej, som Frankrikes, fröjda sig
åt hög ålder och intill dödsminuten bibehållna behag.
Tvert-om åldrades hon, ända till oigenkänlighet, ganska tidigt.
Yäxten, ja sjelfva anletsdragen, svälde af fetma och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
