- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 3 /
93

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XII.

Första uppträdet.

(Ett näringsställe vid Brunkebergs torg).

Äkare, gesäller, murare och hokeribetjenter frukostera.
På disken i en fastgjord låda, med lock af ståltrådsnät,
står kall mat af flera slag på tallrikar. Uppasserskan ilar
mellan gästerna och häller i åt dem, ömsom bränvin och öl.

En åkare (i det han skjuter glaset fram på bordet).
<4Den spiken drog. En till, Rebecka lilla!“

Uppasserskan (skrattande:) “Det är den tredje inom
en hajf timme. “

A karen (snäsande:) “Nå än sen då! Om det också
vore den tionde. Kanske det angår jungfru näsperla?“
Uppasserskan: “Nej, Gud bevars! icke för det; men
han känner ju min matmors besynnerligheter. Hon är icke
som andra krögerskor, hvilka endast se på förtjensten och
tycker att gästerna aldrig kunna förtära nog. Vår gumma
här talar ej om annat än måttlighet och flit, och får hon
bara se någon drucken på sitt näringsställe, så tar hon
genast ner sin “salig man“ (som hon kallar piskan) från
väggen, fattar sin karl i kragen och kör ut honom, och
jag som skänkt ut mer än folk tål, jag får mina fiskar
varma af salig man, så att jag blir på ryggen alldeles som
mitt blårandiga förkläde.“

En gesäll: “Jaa, det är sant. Det är en rasande
underlig gumma. Jag har sjelf en gång hållit på att bli
utkörd af henne, för det att jag tog en snaps mer, än hon
tyckte jag kunde tåla vid.“

En hökeribetjent: “Det skulle den satan komma att
bo trångt för, öm hon understode sig, att vilja föreskrifva
mig hvad, eller huru mycket jag bör dricka. Så länge
jag kan betala, är strupen min. Slå i, Rebecka, ett glas till.“
En murare: “Hit med flaskan, sedan!“

Dörren från en kammare bredvid öppnas och närings
idkerskan, hvilken förut tittat in genom en liten
fönsterruta på dörren, träder ut i krogrummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/3/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free