- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 3 /
102

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Edelcreutz (bestört). “Men jag begriper icke hvad
ers maj:t menar.“

Konungen (häftigt). “Ni begriper ingenting, det har
jag länge vetat. En blindbock ser mer än ni med edra
begge vidöppna, stirrande Ögon. Man måste leda er till
målet, om ni skall hitta dit. Således, hvad säger folket
om den hvita dufvan ... begriper ni nu?“

Edelcreutz (alldeles förbluffad). “Sannerligen för Gud,
allernådigste herre! jag förr än nu hört ett ord om någon
dufva, hvarken hvit eller blå.“

Konungen. “Så mycket sämre! Det bevisar huru
obetänksamt jag skänkt mitt förtroende och huru illa det
motsvaras. Earväl!“

Modstulen och undrande aflägsnar sig baron
Edelcreutz, utan att våga falla konungen i hans dåvarande
sinnesstämning besvärlig med frågor, som kunnat lemna
harftråden att komma den hemlighetsfulla dufvan på spåren*).

Sjette uppträdet.

(Samma ställe.)

Konungen (till regeringsrådet Le Moine, som, djupt
bugande, inträder). “Och hvad har ni för godt att berätta
eller att begära, min käre Le Moine ?“

Le Moine. “Stolt öfver den äran att hafva varit
eders majits höge herr sons lärare**), har jag känt mig
lifvad af en inre oemotståndlig kallelse att besjunga den
stora och glada händelsen, som gifvit ny glans, styrka och
fröjd åt eders maj:ts hus, och som för kommande tider
betryggat verldens ära och lycka. Misstroende likväl min
förmåga att kunna värdigt utföra detta vigtiga ämne,
dristar jag underdånigst anhålla om nådig tillåtelse att ta
underställa ers maj:t mitt skaldestycke, innan det lägges
under pressen.“

Konungen (mildt). “Allt för gerna. Har ni det
med er?“

Le Moine. “Ja, allernådigste herre! Och om ers
majits dyrbara tid medgifver...“

*) Anekdo*ten är historisk.

**) »Superbus Alumno» förde regeringsrådet Le Moine i sitt sigill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/3/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free