Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen (afbrytande). “Just nu är det mig lägligt.
Läs således upp för mig ert stycke. “
Regeringsrådet Le Moine tar upp ur bröstfickan en
på postpapper skrifven historisk hjeltedikt, som han börjar
läsa upp. Karl Johan, sittande i soffan,’ lyssnar
uppmärksamt på Le Moine, som står framför honom. Mellanåt
nickar konungen bifall, eller yttrar: “bra! rätt bra!“ Men
då Le Moine allt för mycket utbredt sig öfver
drottningens skönhet och behag, utbrister
Konungen. “Det passar icke, att vid den åldern min
gemål nu innehar, beskrifva henne som en tjuguårig flicka,
och det passar i alla fall icke, att hos en regerande
drottning företrädesvis upphöja egenskaper, i hvilka hon ställes
på samma linia med hvarje undersåtes hustru. Stryk
således ut allt det der och läs vidare *)... Der, på mitt
arbetsbord finner ni skrifdon.“
Le Moine går till skrifbordet, fattar en penna och
stryker öfver halfannan sida. Derefter går han till sin
förra plats, stannar framför konungen och fortsätter
uppläsningen af sitt skaldestycke.
Karl Johan fortfar att af hör a det med uppmärksamhet
och ger, vid flera ställen, sitt bifall tillkänna.
När Le Moine slutat, gör han en djup bugning,
hoprullar papperet och stoppar det i fickan.
Konungen (lifligt). “Hvarför slutar ni? Läs vidare!“
Le Moine (brydd). “Det är slut, ers maj:t!“
Konungen (mulen). “Slut!. .. Och icke ett ord om
den hvita dufvan?“
Le Moine (förvånad). “Om .. . den hvita. .. dufvan?“
Konungen (häftigt). “Ja, just om henne! Ni kallar
ju det ni läst upp för mig historisk hjeltedikt ?“
Le Moine (flat). “Ja, allernådigste herre!“
Konungen. “Nå väl, då får en sådan omständighet
icke förbigås, hvilken dessutom i och för sig sjelf
innehåller mera skaldskap och ger högre lyftning åt inbill-
ningskraften, än all den öfriga smörjan ni skrifvit.“
Le Moine (ytterst förlägen). “Om jag endast vore så
lycklig att veta, hrillcen dufva ers maj:t menar?“
*) »Otez cela, et passez outre/» Historiskt uttryck vid detta
tillfälle af Karl Johan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
