- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 3 /
108

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

årsdag*. Och ändå tyckte jag, att han, mot sin vana, hade
nästan nedtyngd och förlägen uppsyn, då han under tåget
i slottskapellet såg upp till diplomatiska korpsen på
läktaren och helsade på oss. Han liksom blygdes för oss,
europeiska konungaätternas representanter, öiver sin nästan
öfversvindliga lycka. För honom återstår ej mer något
att önska.“

Gyldenpalm. “Herr markisen känner honom då ej
riktigt, märker jag. Om han i dag önskade sig en milliard
och finge den i morgon, skulle sådant visserligen glädja
honom den dagen, men redan den följande vore han lika
obelåten som förut och skulle grubbla öfver, att möjligtvis
kejsaren i Kina kunde vara rikare än han *).“

Gabriac: “Aha!... Hela döpelseakten var för öfrigt
ganska vacker och aktningsbjudande. Redan den
omständigheten, att gamla prinsessan vid sin höga ålder kunde
till fots deltaga i ett så långt tåg, utför och uppfor
trappor och förblifva stående så länge i kyrkan, gjorde
intryck. Och när man tillika besinnar hvilka öden hon
genomgått, hvilka hvältningar hon åsett, — att hon stod
ensam här af sin stam och liksom med sin tillstädesvaro
tryckte inseglet af det förflutna på giltigheten af det
närvarande och framtidens trygghet, fick detta tillfälle en
särdeles hög betydelse, hvilken den åldriga furstinnans
hållning och utseende fullkomligt motsvarade. Drottningen
förekom fryntlig och treilig med sin kära börda på
hyen-det, och kronprinsen var icke blott den vackraste manliga
skepnad i hela tåget, men tillika den som förde sig med
mesta säkerhet. Man såg att han kände både höjden
och fastheten af sin ställning. I konungens drägt var
något som stötte ögat: han bar på en gång ordenskedjan
och blå bandet. Sådant kallas eljest, på spe, tårta på
tårta. Jag har aldrig sett det vid något annat hof, under
alla mina beskickningar och resor. Ar det bruket i
Sverige ?u

Gyldenpalm (klipskt småleende). “Tvärtom.
Ordens-kanslern excellensen Fleming fann det till och med så
opassande och löjligt, att sedan hans invändningar blifvit
upptagna med en viss hetta och lemnade utan afseende,
nedlade han sitt embete. Kungen, som i allmänhet tycker
om hvad som sticker i ögonen, har sa införlifvat sig med

*) Omdöme af en bland Karl XIV Johans mest tillgifna till
författaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/3/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free