- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 3 /
113

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på ryggen. Kragen var uppskjuten öfver öronen och hatten
nedtryckt djupt i pannan. Af det skarpa ansigtet syntes
under slängkappan, som betäckte munnen till näsborrarna,
endast en liten, rödbrusig näsa och ett par svarta, illpariga
Ögon, hvilkas synkraft emellanåt förstärktes med ett par
af glas, infattade i guldbågar, hvilkas klor hakade sig fast
vid tinningarna. Svarta silkesstrumpor och skor utgjorde
hans fotbeklädnad, och han gled fram, lätt men a fm ätt,
och rak som en andlig, då han bär det heliga sakramentet
till altaret.

Öfver allt i sin väg ådrog han sig uppmärksamhet.
“Aha! se der ha vi en jesuit!“ hviskades från ett håll.
“Det är väl möjligt; dock i alla fall måtte det vara
kronprinsessans biktfader,“ svarades förstulet. “Men hvart
styr han kosan? Yi måste följa honom på spåren!“

Och nu bar det utaf, Drottninggatan uppföre, till ryska
ministerhuset, midt emot den plats, der
trädgårdsföreningen sedermera anlade sina täcka spatsergångar.

“För fan! han går in till Suchtelen. Har han nu fått
makt öfver katolske presten också, för att sedermera låta
honom inblåsa ryska grundsatser i biktstolen ?“

Emellertid klappade den okände eit par dugtiga slag
på porten, hvilken öppnades af portvakten och vår man
skred högtidligt uppför trappan. I kapprummet svarade
honom jägaren: att hans excellens i dag vore hindrad och
tillsagt, att ingen kunde emottagas.

“Anmäl i alla fall Spaniens sändebud, Don Felix
Al-varado,“ invände främlingen; och jägaren, som med denna
underrättelse gick in till sin herre, återkom minuten
der-efter och förmälde, att hans excellens med nöje och
otålighet väntade ministerns besök.

Suchtelen gick i ett yttre förmak emot Alvarado, och
ledsagade honom in i sitt kabinett, der samtalet genast
föll på en fråga för dagen, som, just i kraft af de
makters tillgöranden, hvilkas sändebud vi nu framställa
samspråkande, äfven blef en sida i Sveriges häfder.

“Ursäkta, min bäste embetsbroder!“ tog Suchtelen till
ordet, “att jag i en biljett utbad mig äran af ert besök,
i stället att infinna mig hos er, för att meddela några
underrättelser af högsta vigt för konungen, er herre, för
hvilken jag, näst min egen höge monark, hyser den
djupaste vördnad och underdånigaste tillgifvenhet. Men
tyng-Karl Johan och svenskarne. III. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/3/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free