- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 3 /
146

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en gång det brast löst en orkan af bravorop, farlig kanske
till och med för dem man sålunda hyllade, just medelst
det intryck som kunnat bringa dem ur j em vigten.

Nu antände Fourreauska paret det hufvudsakligaste
och det tillika högst upp satta fyrverkeristycket: ett
ofantligt krönt O i lågor, hvita och glimmande som solitärer,
inom en löfverkskrans af rödgul eld, och efter sålunda väl
och lyckligt förrättadt värf, sträckte de hvarandra
händerna och började i sakta mak sin nedvandring.

Denna var törhända förknippad med ändå större
svårigheter och faror, än uppstigandet. De hade ej nu ens
synen till ledning; ty ena ögonblicket betäcktes deras ögon
af krutrökens mörker, — det andra slog konsteldarnes
bjerta sken dem med blindhet. Men åskådarne lemnade
dessa täta och fullständiga afbrott ingenting öfrigt att
önska. Den ena minuten insveptes luftvandrarne i ett moln,
som helt och hållet undanskymde dem för allas blickar:
man bäfvade att ej mera fa se dem, att få se dem störta
till marken, att få höra rop af ångest och smärta*, — den
andra skingrades röken, och man såg Fourreauska paret
fantastiskt spatsera i den brinnande luften, omgifna af solar
och stjernor. Braket och den bländande glansen från en
antänd raketkista tillkännagåfvo när de omsider på nytt
satte foten på jorden, der en ny åska af bravorop
hel-sade dem.

Nu vidtog fyrverkeriets sista uppträde. I långa leder,
så långt ögat kunde nå, flammade, i symetrisk
regelbundenhet, bengaliska eldar långs ut åt gräsplanerna, i det
röda, blå, gula och gröna lågor, under oafbruten vexling,
spridde en brokig dager öfver det rörliga nattstycket.

I parken var festen nu slutad, men på slottets
motsatta sida vidtog i stället ett icke mindre präktigt
skådespel. Berget Kungshatt, gent emot Drottningholms slott,
äfvensom alla öar och holmar i sunden upplystes af
stockeldar och brinnande tjärtunnor, hvilka öfver hela nejden
kastade ett förtrollande sken, som hägrade i Mälarens
spegel, öfversådd af den oöfverskådliga myckenheten farkoster
af flera slag, som med ångkraft, vindkraft, handkraft, ellpr
trampning återvände till hufvudstaden *).

*) Beskrifnir.gen på Drottningholmsfesten den 4 juli är historisk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/3/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free