Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man hoppades i denna ofantliga samling att blifva bemärkt
af drottningen, på samma sätt som man hoppas på vinsten
vid ett lotteri: ty alla kunde vid detta tillfälle lika litet
iå hugna sig af att bli sedda och tillspråkade, som alla
spelare kunna vid en dragning lå ut sina nummer med
vinst. De som stodo längst bort vid fönstren bakom tre
till fyra rader bättre lottade, misströstade till och med att
ernå afsigten med sin inställelse. De anförtrodde detta åt
slumpen och lyckan, och åtnöjde sig att ömsom betrakta
hvad som föregick i rummen, Ömsom att vid gatulvktornas
matta sken se personer, like skuggor, sväfva fram utför
Lejonbacken och på Norrbro.
“Hennes maj:t kommer!“ hviskades halfhögt, och
dubbeldörrarna från hennes inre rum öppnades.
“Se hvilket besynnerligt sken der borta, tvärtöfver
strömmen,“ yttrade i detsamma någon i en af
fönsterfördjupningarna till sin granne. “Det börjades nyss, ej större
än en gnista, förstorades i en handvändning till en stjerna
och har nu växt till en sol. Kan något fyrverkeri vara
å tarde, för att öka glansen af couren? ... Sällsamt!...
Men, vid Gud! med hvarje sekund blir lågan större ...“
Det är ju eldsvåda!...
Minuten derefter återskallade de kungliga gemaken af
det hemska fasans utropet: “elden är lös!“
Drottningen, som knapt hunnit tio steg ut i galleriet,
afbröt genast couren, och återvände till sina inre rum.
Men villervallan af en karnaval hade redan intagit courens
ställe, innan hon hunnit draga sig undan. Så hastigt slöts
den sista cour, som blifvit gifven på Stockholms slott.
Den tafla, som nu i verkligheten, lefvande,
upprullades för de vid tillfallet närvarandes blickar, mäkta
hvarken någon inbillningskraft på egen hand skapa, eller någon
pensel härma.
Genom slottsfönstren inströmmade ett sken, så bjert
och i sådan massa, att det helt och hållet fördunklade de
kungliga förmakens rika upplysning. Hela nejden simmade
i eldröd glans. Under den djupa novemberqvällens nedan
stodo Lejonbacken, Norrbro, Gustaf Adolfs och Karl XIII:s
torg i ett förklaradt sken, mera glimmande än solljuset.
Alla hofmannalater hade flytt: inga beskyddande
småleenden längre, ingen konstlad vördnad, inga smickrande
artigheter, ingen förnäm ned- och belåtenhet!... ej ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
