Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande öfverraskning* väntade henne. uLa Biondina in
gon-doletta“ var ett tema med variationer, med hvars
afsjun-gande på operan hon gjort fur or e, och som i åratal efter
hennes afresa, med hågkomsternas tjusningskraft,
upprepades och gnolades vid alla pianos, af alla musikälskande.
Så snart ceremonidansen var förbi, med hvilken balen
öppnades af drottningen och tronföljareparet, spelades en vals
— sammansatt af kronprinsen sjelf på “la Biondinas“
välkända motiver. Ofverraskningen var lika allmän och liflig
som angenäm. Hvad intryck denna smickrande hyllning
gjorde och måste göra på fru Catalani, är lätt att föreställa
sig och omöjlig att beskrifva.
Hon var bankettens drottning så fullständigt, att hon
blef lika bemärkt och nästan lika firad, som den verkliga.
Catalanis ståtliga skepnad, ett lyckligt mellanting i längd
och hull, mellan drottningen och kronprinsessan, hade vid
tillfallet endast medtäflarinnor i grefvinnorna Brahe och
Tascher de la Pagerie. Hennes smycken gåfvo ingens efter
hvarken i myckenhet, dyrbarhet eller gnistrande glans,
och hennes småleenden belönade, liksom de kungliga
personernas, bankettens gäster, som trängdes kring dem
gemensamt *).
Madame Angelique Catalani de Valabregue reste i
sällskap med sin man och deras son, men behöll och
begagnade endast sitt eget namn, hvilket hon, redan som ogift,
upphöjt till ett af århundradets ryktbaraste. Inom hus var
förståndet dem emellan ganska godt; men i den yttre
verlden syntes hon ensam. Hennes höga rang inom konstens
område, hennes vandel och umgängen från längre tider
tillbaka i den högsta sferen och nu mera jemväl hennes är
skyddade hennes rykte, hvilket icke ens förtalet dristai
bjuda till att hviskningsvis sudla. Ehuru föga bemärkta,
blefvo både mannen och ynglingen Yalabregue öfver allt i
Stockholm väl bemötta och funno sitt lif här rätt
angenämt. Innan beröringspunkterna voro så talrika, så lätta
och så oafbrutna, som numera, mellan Sverige och
Europas fasta land, hyste söderländingen vidunderliga begrepp
om Norden och dess invånare. Yalabregue, far och son,
blefvo förvånade att finna både naturen och folket här helt
annorlunda, än de förestält sig. Lefnadssättet och nm-
*) Personliga hågkomster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
