Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på en anhängare af motsatta samhällsåsigter till kamrat i
rådkammaren, och i förlitande kanske äfven på den
välvilja och aktning hvarmed monarken städse bemött honom,
tiden vara inne att tillita den yttersta utvägen och
förklara: att Schwerins inkallande i rådet vore ett så i
ögonen springande bevis på onåd mot konungens förut
varande rådgifvare, att de ej borde besinna sig på att lemna
sina platser sedan de förlorat förtroendet, och att han, för
sin del, vore beredd, att i sådant fall begära sitt
entledigande.
Denna oväntade framställning, i bestämda, men
passande ordalag och med den fasta hållning, som utmärkte
hela excellensen Gyllenborgs väsende, bragte konungen
utom sig. Med blossande vrede yttrade han till
Gyllenborg, att han ingalunda vore, hvad han förmodligen
inbillade sig vara: omistlig; att han tvärtom vore lätt ersatt
och kunde taga afsked när han behagade; och att
konungen vore långt ifrån att hafva något emot, att sådant
skedde ju förr desto hellre.
Det var första gången grefve Gyllenborg illa bemöttes
af Karl Johan; det blef också den sista.
Motståndsan-strängningen och sinnesskakningen, vållad af grämelsen
att blifva på detta sätt förödmjukad i hela
rådgifvareper-sonalens närvaro, angrepo så häftigt hans helsa, att han
vid sin återkomst från slottet genast nödgades intaga
sängen *).
Så snart monarken blef underrättad att
justitiestats-ministern insjuknat, skickade han till honom grefve Brahe,
som förklarade Gyllenborg konungens hela deltagande och
synnerliga bevågenhet, bad honom glömma hvad som
före-lupit och uppmanade honom att icke tänka på afgång ur
rådkammaren.
Excellensen Gyllenborgs svar var på en gång
vörd-nadsfullt och aktningsbjudande, värdigt och bestämdt. Han
tackade underdånigst för hans maj:ts godhet, af hvilken
han kände sig genomträngd, fröjdade sig att vara
bibehållen i dess nåd och anhöll att såsom det yttersta
veder-mälet deraf honom måtte tillåtas att nedlägga ett embete,
till hvars behöriga förvaltning aftagande själs- och kropps-
*) Jemför Skildringar ur det inre af dagens historia; de
frånvarande; fjerde upplagan; sid. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
