Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krafter mer och mer gjorde honom oförmögen. Ovisst
vore, huruvida han någonsin tillfrisknade, men läkarne hade
dessutom förklarat, att om han skulle kunna återvinna
helsan och behålla lifvet ännu någon tid, måste han vara
fri från bekymmer af alla slag, äfven sådana, som voro
oskiljaktiga från ett ansvarsfullt embete. Det återstodo
honom ännu några år innan han vore berättigad att vid
sitt afskedstagande erhålla understöd af staten; men om
hans maj:t täcktes utverka ständernas bifall till en dylik
förmåns åtnjutande utan afseende derpå, skulle han i
tacksamt hjerta förvara denna nya välgerning af en stor och
älskad konung, som han allt från dess ankomst till Sverige
tjenat med underdånig tillgifvenhet och nit.
Yid erhållandet af detta svar blef konungen rörd.
“Nå väl!“ utbrast han, “om den envise gubben nödvändigt
vill öfvergifva mig, skall jag åtminstone icke öfvergifva
honom. Far genast tillbaka till honom, herr grefve, och
bed honom — säga att hans konung ber honom, begriper
ni? — att han ej aflemnar sin afskedsansökning, innan
ständerna beviljat honom lifstidsunderhåll, hvarom jag vill
göra framställning till dem. De der herrarne skulle kunna,
om jag känner dem rätt, vara nog obarmhertiga, nog snåla
att vägra honom underhållet, emedan det ännu fattas
honom ett par år i åldern, och jag kan ej tillåta, att hans
sista dagar blifva rof för lefnadsbekymren. Upprepa för
honom, att jag ber honom följa mitt råd.“
Brahe återvände till Gyllenborg, som med tårar i
ögonen svarade. ‘‘Lägg mig för hans maj:ts fötter, herr
grefve! och förklara, jemte min underdåniga tacksamhet,
den oinskränktaste lydnad för hans maj:ts höga vilja.“
Den framställning regeringen nu gjorde till riksens
ständer för excellensen Gyllenborg, innehöll de vackraste
loford, det varmaste förespråk. Statsutskottet tillstyrkte
och riksstånden biföllo hvad som blifvit begärdt, “i
betraktande af grefve Gyllenborgs många och utmärkta
embets-mannaförtjenster, samt på de öfriga uti det kungl.
båd-skapet upptagna skäl“ ... Men innan saken kom till stånd,
fans Fredrik Gyllenborg ej mera. Den högste och
otvif-velaktigt samvetsömmaste domaren inom Sveriges
landa-mären framträdde till redogörelse inför den allvetandes
högre domstol den 18 augusti 1829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
