Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr von Schulzenheim uppsteg i anledning af grefve
Horns yttrande, det grefven uti hofkanslerns tystnad, så
väl på sitt embetsrum som i plenum, fann en anledning,
att regeringen icke vid det öfverklagade yttrandet fästat
någon betydelse. Herr v. Schulzenheim förklarade, att han
for åtgärderna på embetsrummet icke hade att här
redovisa. På riddarhuset hade han, som hofkansler, ej rätt att
tala, blott som representant. I denna egenskap hade han
ej yttrat sig derför, att han af andra skickligare blifvit
förekommen; men hans hjerta och känsla hade ej tegat.
Med djup ovilja hade han genomläst anförandet, och
förenade sig så väl om uteslutandet ur protokollet, som om
deputationen.
En annan del af öfverläggningen beträffade adressen och
huruvida anledningen dertill kunde anses löjlig. Detta
förklarade excellensen Lagerbjelke sig oförmögen att
utfinna, men väl erkände han dess ringhet; dock hemstälde
han, om ej den öfverläggning som sedermera inträffat,
bevisade, att äfven detta ringa kunde leda till betänkliga
slutsatser. Eör öfrigt hade hans mening alldeles icke varit,
att adeln skulle bedja om ursäkt för en ledamots yttranden,
utan för att uttrycka ståndets vördnad och tänkesätt, i
afseende på denna fråga. Deputationen behöfde ej derför
bli permanent, helst talaren hoppades, att dylika
anledningar dertill aldrig, eller åtminstone ytterst sällan, skulle
förekomma.
Grefve Horn invände härvid: om icke en adress af
ringa anledning innebure ett begrepp af löjlighet, och att
han i så måtto haft rätt i sitt uttryck; och herr
Ceder-schöld bad åtminstone, att först få höra ordalagen i
adressen föreslås. Han hemstälde om det ej vore nog, att ett
protokollsutdrag om uteslutande af de klandrade uttrycken
infördes i Konversationsbladet?
Herr Dalman medgaf, för att förekomma tidens
ytterligare upptagande, att anförandet måtte utgå; men herr
Cederschöld uppmanade honom, att vara på sin vakt och
ej för hastigt betaga sig ett skydd af
riksdagsmannarätten, hvilket torde blifva af nöden, i händelse man sedan
skulle behaga lagfora honom för hvad som stått i tidningen.
Öfverläggningen hvälfde sig slutligen kring frågan:
huruvida anförandet kunde af ståndets pluralitet uttagas
ur protokollet, utan herr Dalmans begifvande? Resultatet
blef: att hela anförandet skulle uteslutas; men att öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
