Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ers eminens inser, att det under sådana förhållanden
skulle varit förgäfves, att längre spjerna mot udden. Långt
ifrån att lända det heliga omvändelseverket till fromma,
hade ett öppet motstånd, eller ett halsstarrigt
framhärdande i fruktlösa, men af gudlösheten såsom retsamma
stämplade, bemödanden kunnat föranleda någon stor
anstöt-lighet — just det oss ålåg att framför allt annat undvika
och afböja — och för everldliga tider afskurit allt hopp
om framgång, äfven under en förändrad sakernas ställning.
Abbe Gridaine — mera nitisk, än skarpsinnig; mera
genomträngd af åtrå att ioför den heliga stolen ådagalägga, det
ingenting som berott af honom blifvit underlätet, än af den
anda, som lifvar hela vår orden, att använda hvarje fall
till ett nytt trappsteg och stillatigande svälja skymfen i
dag, för att kunna obemärkta under årtionden arbeta på
hämnd och seger — ville nu ställa allt på spetsen och
tvinga kungen att foga sig, eller att bryta oåterkalleligen
och med uppseende. Men med den makt mig för vissa fall
af vår helige fader och edra eminenser förlänad är äfven
öfver denne vikarie, var jag fullt och fast besluten och
beredd att stäfja hans otidiga ifver och nedtysta hvarje
invändning mot fullbordandet af Karl Johans uttalade
bestämda vilja, om det icke på öfvertalandets väg lyckats
mig, att neutralisera vikariens illa öfverlagda nit. Desto
bättre att han likväl fogade sig efter mina råd, så att jag
undgick att låta honom veta, det jag i värsta händelsen
kunnat lefalla. Han tror sig således hafva handlat på egen
hand, och jag irrar mig allt för mycket, om han i sin
in-berättelse ens finner mödan värdt att vidröra min person,
om icke för att hvälfva skulden på mig för den eftergift
för konungens vilja, som jag tillstyrkte den allt för ifrige
vikarien. När det handlingssätt nu blifvit iakttaget
jem-lores med de inberättelser, som finnas i ordens arkiv om
Karl Johans skaplynne, föregåenden och uppförande, dristar
jag förmoda, att ers eminens må finna det sätt att
till-vägagå, som under dessa omständigheter blifvit följ dt, vara
det enda rätta. Skulle åter mitt förstånds ljus hafva
svikit och mina öfverordnades högre vishet pröfva, att jag
misstagit mig, så är jag långt ifrån att vilja krypa bakom
den utnötta, män af vilja och kraft, hvilka hafva ett mål
i sigte, ovärdiga satsen, att jag gjort efter bästa förstånd
och samvete, utan jag underkastar mig med obrottslig un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
