Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungens af Frankrike och Nav ar ra bref smickrade
särdeles konungen af Sverige och Norge, som derom
mycket ordade med sin omgifning och förklarade sig ärna
besvara det på ett lika smickrande sätt. Det låg för sådant
ändamål qvar på Karl Johans skrifbord de första dagarna
af augusti månad 1830. Hvad som de sista af juli
före-lupit i Paris var då ännu icke anadt, mindre kändt i
Stockholm.
Men en vacker dag hann underrättelsen dit om de
tvänne första uppresningsdagarnas folkrörelse, och just då
denna tidning blifvit till Karl Johan öfverbringad gaf han
iöreträde åt en person, som, för att inleda samtalet på
något för konungen angenämt sätt, anspelade på hans råd i
afseende på Algiers intagande och Karl X:s tacksägelsebref.
Här af bröt Karl Johan, med flammande blick, höjd
röst och lifliga åtbörder: “tala ej mer derom! . . . Hveni
vet om i detta ögonblick Karl X ens finnes till i verlden,
. . . om det skakade Frankrike har någon tron längre . .
Ännu en gång står allting der i ljus låga. Det är icke den
mogna beräkningen, den allt öfverglänsande skickligheten,
den oemotståndliga vältaligheten, den odödliga bedriften, som
under sinnenas första uppbrusning afgöra Frankrikes, kanske
till och med Europas Öde: det är tillfällighetens tärningskast,
ett lyckligt infall, ett ord, som slår an, en handling af
in-gifvelse, utan öfverläggning och utan sammanhang med
rörelsernas orsak och fortgång. Ty se här (Karl Johan sprang
upp från soffan, der han satt, mönstrade i förbigående och
ordnade framför den väggfasta spegeln skjortkragen och
sina ordenstecken, började derefter häftigt vandra fram och
åter på golfvet, tvärstannade mellanåt och beledsagande
sitt tal med målande och våldsamma åtbörder). Der till
exempel står monarken i konungslig skrud: en
fadermör-dande kula sträcker honom liflös på marken, ett gudlöst
vapen skiljer Herrans smordes hufvud från kroppen, en
brottslig hand rycker kronan af hans hufvud och krossat
hans spira, och folket ser det, stillatigande, eller hellre:
det jublar och klappar händerna . . . Der ser ni en marskalk
af Frankrike, som i tretti fältslag fästat segern vid sitt
svärd och, främst i elden, med en vink, ett utrop förmått
en hel krigshär att storma fästen och trotsa kanonernas
åska, som hvarje minut hölja faltet med tusentals döda: nu
ser ni honom ensam ryta mot det anryekande upproret.
Karl Johan och svenskarne. IV. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
