Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgäfves befaller han sina trupper att spränga den rasande,
men oöfvade massan; de lyda icke: förgäfves besvärjer han
dem; de höra honom icke, — ja, om hans uppmaningar
trötta, såra eller reta dem, så öfvergifva de honom, stöta
kanske ned honom och ställa sig på massans sida . . . Der ser
ni en andlig, en far för sin hjord, som i lära och lefverne
är dennas afgud, som aldrig öppnat sin mun, till
välsignelse, utan att hela såren i svidande bröst, till straffdomar,
utan att förkrossa och förskräcka . . . men nu är hans
varnande röst en ropandes i Öknen: man tystar honom med
gäckerier, med hotelser och — om hans fromma ifver ej
låter tysta sig — med döden! . . . Men der borta ser ni
en okänd karl, hvars alla föregåenden äro höljda i mörker,
som aldrig gjort någonting, aldrig sagt någonting, som
kunnat åberopas. Nu inger honom hans blida stjerna —
hvil-ken är långt ifrån att vara densamma som Frankrikes —
att klänga upp på ett plank, hoppa upp på ett bord, sticka
ut hufvudet genom ett fönster och hålla tal till folket. Det
lyssnar, eldas, klappar händerna och ropar lefve! Honom
följer det. Från en obemärkt trashank förvandlar honom
ögonblickets gunst till sitt lands diktator. Han gömmer
sin hjessa under en röd filtmössa, och denna blir nu det
allom bjudande och befallande herskare-tecknet, i stället
för diademet, som trampas under fotterna . . .“ *)
Karl Johan dessa Ögonblick på Stockholms slott
innefattade sin egen förklaring, huru han, född i kojan, kunnat
bli bofast i konungaborgen. Den hänförelse, som nu
genomströmmade honom vid blotta tanken på jäsningen och
utbrottet i Frankrike, var så elektrisk, att han på en gång
förvånade och drog till sig. Och detta vid 67 års ålder!
Huru oemotståndligt skulle han ej då i sina yngre år och
i sin mannaålder hafva satt massan i rörelse!
Dagarna, som följde på denna första underrättelse om
franska juli-resningens början befann han sig i oafbruten
själsspänning och dubbel oro: ovissheten om utgången i
Paris, och otålighet att återse kronprinsen och Brahe, hvilka
lemnat Petersburg, men blefvo af missgynnande väderlek
längre upphållna under sjöresan, än konungens längtan
medgaf.
*) Karl Johan vid detta tillfälle är tecknad efter naturen. Jemför
ställningar och förhållanden; fjerde brefvet; sid. 29—31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
