Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Elchingen. De sistnämnde, som rest hem efter vunnen
tjenstledighet, hade med kronprinsen Oskar lefvat på en
fot, mera af kamrat, än lydande. Prinsen af Moskwa i
synnerhet, med sitt eldiga lynne och sin bestämda vilja,
skulle haft svårt att förödmjuka sig för en son af sin
faders svärd, liksom han sjelf. Dertill kom begges lidelse
och fallenhet för musik, hvaruti likväl Moskwa med
obestridligt konstnärsskap var vida öfverlägsen. Det var han,
som i senare tider stält sig i spetsen för det Parisiska
konsertsällskapet för andlig och klassisk vokalmusik, der
han till och med sjelf anfört orkestern: ett sällskap som
består af det utmärktaste, stora verlden i Paris har att
erbjuda, och hvilka konserter bevistas af de anseddaste
och förnämsta hus af begge könen *).
Kort efter Ludvig Eilips uppstigande på tronen blef
unge prins Moskwa skickad som ilbud till Stockholm. (Det
var just han, som medbragte den officiella underrättelsen
att “Ludvig Eilip I“ blifvit “fransmännens konung“.)
Lif-vad af den hänryckning, som i den vefvan spridt sig till
nästan allt hvad ungdom heter, och främst naturligtvis till
Frankrikes, och eggad dessutom af lusten, att göra
politiskt uppseende, möjligtvis till och med kunna spela en
politisk roll i det land, der händelserna beredt en annan
fransos, marskalk, liksom Ney, han också, och dennes son
en så lysande lott, och slutligen hemligen uppmanad af
vissa omvexlingslystna bekantskaper i Sverige, fick unge
Moskwa det infallet, att utanför fönstret i det hus han vid
Fredsgatan bebodde, hvilket dittills begagnats af franska
beskickningen, som för tillfället var vakant, uthänga en
fana med de tre franska färgerna. Det fordras
handgripligare orsaker att sätta svenskarne i rörelse, än en
sinnebild, hvilken väl kan reta deras nyfikenhet (den mest
rådande af deras lidelser), väcka deras förundran, blifva ämne
för deras betraktelser, men aldrig tända eld i deras
sinnen. De beskådade nu och de fleste beskrattade hvad de
kallade ett upptåg och hvad som i det södra Europa
åstadkommit den mest stegrande hänförelse. I hela Sverige
funnos icke mer än två personer, som togo illa vid sig
öfver den trefärgade fanans förevisande, och dessa två voro:
Karl Johan och hans gunstling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
