Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den utskickade hufvudsakligen genom en sin hemliga
förtrogne. Det var under polackarnes framgångat1.
Frankrike och England ville känna Karl Johan på pulsen,
förklarade sig benägna att erkänna Polens oafhängighet; men
yrkade, att han som granne, skulle taga första steget:
Karl Johan åter svarade, att han visserligen delade de
begge andra makternas asigt; men undandrog sig att lyfta
af masken innan de förklarat sig först. Man hade hunnit
så långt i dessa underhandlingar, att den utskickade
till-kännagaf, det franska och engelska kabinetten blott
afbi-dade, att polackarne tillkämpade sig ännu en seger, för att
taga det afgörande beslutet. Men just i denna vefva ledo
insurgenterna i stället ett nederlag, då det fransysk-engelska
ombudet, missnöjdt med Karl Johans tveksamhet och
lor-bittradt öfver hans rådgifvares benägenhet för fredens och
grannsämjans bibehållande till hvad pris som helst (ty
konungens utskickade skylde betänkligheterna på dem, ehuru
de i sjelfva verket voro i fullständig okunnighet om både
det främmande ombudets person och underhandlingar), hals
öfver hufvud lika hemligt lemnade Stockholm, som det
dit-kommit. Karl Johan, ängslig, att hans rådgifvare eller
Suchtelen skulle komma under fund med dessa
förehaf-vanden, huru tyst de än bedrefvos, påskyndade främlingens
afresa allt hvad han förmådde, sedan den polska seger
uteblifvit, som skulle blifvit signalen till dessa
underhandlingars framträdande i dagsljuset. Han hade haft ett
pri-vatissime företräde hos konungen, hvilket väckte så
mycket mindre uppseende, som Karl Johan gerna mottog och
samtalade med utländiDgar, i synnerhet fransmän. Den
dubbelhet, då varande svenska och norske monarken vid
detta företräde lät genomskimra sina dundrande fraser,
gjorde på det fransysk-engelska ombudet ett högst vidrigt
intryck, hvilket Karl Johans utskickade, på sätt nyss
nämndes, sökte vältra på hans stackars, om alltsammans helt
och hållet okunnige, rådgifvare *).
Emellertid flyttade hela hofvet till Drottningholm, der
kronprinsessan förlöstes från en ijerde prins. Till faddrar
bjöd konungen kejsaren af Ryssland och storfurstinnan
Helena. Det var en vanlig, eller rättare vid detta tillfälle:
en skyldig hoflighet, efter det artiga bemötande kronprinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
