Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föregående året rönt i Petersburg. Lagges dertill, att
kejsaren af Österrike och konungen af Baiern, förut varit bjudne
till faddrar åt tvänne af Karl Johans sonsöner, så var det
visst ingen öfverdrifven artighet som nu i tredje rummet
beteddes kejsaren i grannriket. Yid de tvänne förra
tillfällena hade man gifvit prinsarne sina faddrars namn: det
hade således varit rentaf en förnärmelse, att icke på samma
sätt uppkalla ryska kejsaren då han bjöds till fadder.
Men så dömde icke pressen och den af henne ledda
allmänheten: eller rättare, om skäl bekymrade de sig icke.
Svenska hofvet, kabinettet och styrelsen framstäldes föga
bättre än som ryske lifegne. Pressen tömde öfver dem
sin vredes kalk och höljde dem med smälek och
begab-berier: och de ifrigaste tidningsläsarne sönderrefvo,
spottade på och trampade under fotterna det officiella
bladet, som innehöll underrättelsen om fadderbjudningen och
namnet *).
Allt detta skedde så öppet, att det nästan i samma
ögonblick utdunstade till hofvet, som vistades på
Drottningholm. Det är lättare att föreställa sig, än att
be-skrifva det intryck, dessa underrättelser skulle göra på
Karl Johan. Han hade så införlifvat sig med
föreställningssättet, som alstrats af fåfängan i hans eget bröst och af
smickrets förstoringsglas utom honom fått jetteskepnad, att
han uppoffrat sig för Sverige, att han räddat Sverige från
eljest oundviklig undergång, att före honom endast funnits
barbari, mörker och elände, det han vid de nu inlupna
tidningarna om sinnesstämningen i hufvudstaden blef nästan
mera förvånad öfver allmänhetens svarta otacksamhet, som
han uttryckte sig, än förtörnad öfver förolämpningen.
Sådan var första känslan vid inhemtandet af de tänkesätt
som uppenbarade sig i Stockholm. Omedelbart derpå följde
farhågan för upplopp och resning; och konungen, åtföljd
af Brahe, åkte in till staden, för att på stället mäta
vidden af faran och mot henne taga nödiga mått och steg.
Det bar af i sträck, och likväl mycket för långsamt
för Karl Johans otålighet. Kusken fick befallning att Öka
farten. På Kungsholmen brast vagnens ena axel.
Konungen steg ur och fortsatte till fots sin väg till slottet,
oak-tadt ett hellregn. Nästan genomblöt anlände han till sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
