Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svepa 8ig, förmältes vara “utgifna af ett sällskap", hvilket
ytterligare antyddes i den “anmälan till allmänheten^ som
utgjorde de utgifna handlingarnes inledning.
Dessa handlingars verkan på allmänheten var långt
ifrån icke så stor, som på den högsta samhällskretsen, eller
kanske rättast: på ledamöterna af statsrådet. Grefvarne
Wetterstedt och Lagerbjelke togo i synnerhet illa vid sig
•och drogo försorg att på en gång uppreta och uppskrämma
konungen.
Visserligen var baron v. Schulzenheim, i sin egenskap
af hofkansler, den synlige beifraren af tryckfrihetslagens
öfverträdelse, men vid detta tillfälle blott ett verktyg åt
konungens vilja; och Karl Johan, skygg för pressen under
inflytande af personer med stort anseende och förmåga,
ehuru han sjelf gerna förstulet fuskade i handtverket,
inbillade sig, att i excellensen Adlersparre såsom författare
stöta på en ny Chateaubriand, hvars publicistiska
verksamhet den svenske monarken, äfven häruti af alldeles
motsatta sympatier med sin adoptiva moder, Hedvig Elisabet
Charlotta, hvars älsklingsskriftställare Chateaubriand var,
stämplade med det föraktliga namnet “pamflettmakare“.
Det stridde ofelbart mot tryckfrihetslagens bokstaf att
allmängöra statsrådets protokoll, hemliga utskottets
handlingar samt ministeriela handlingar, hörande till ett senare
tidehvarf, än för femtio år tillbaka;’ men lika säkert är
ock, att man låtit detta skuggrädda, pedantiska förbud
för-blifva en död, i tryckfrihetens kaos begrafven paragraf,
om icke de tillika i ljuset lagda brefven satt vederbörande
myror i hufvudet, och om ej dessa och andra vederbörande
framför allt fruktat, att ändå flera och ömtåligare skulle
blifva dragna under allmänna omdömet.
Lagerbjelke, alldeles utom sig, svor öfver “den
förbannade menniskan, som aldrig gjorde någonting medan
han var statsråd, utan vrok på sin soffa i Westmanska
huset och lätjades, hvarför, då man ville undvika att jemnt
springa till honom, hvilket den kortsynta allmänheten skulle
uttydt som uppvaktningar och kamraterna i rådet som fjesk
och ränksmiderier, man nödgades bombardera honom med
biljetter, och sen när han for omkring i landet följa honom
efter med bref, för att hålla honom au courant med
ären-derna. Och nu letar den besten fram alla dessa förtroliga
meddelanden och kastar dem i gapet på den här dumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>