Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hopen, stora och små, ingen nämnd, och ingen glömd, för
att göra sig penningar af våra förtroenden! Det vore
likväl bäst, att icke reta och stångas med honom, utan hellre
försöka att underhandla. För min enskilda del vill jag allt
för gerna a poids flor lösa igen hvarenda bokstaf, jag
skrif-vit till den satans karlen*).
Brahe instämde så mycket mer i denna åsigt, som
det vore en hittills i Sverige oerhörd anstötlighet, om ett
blått band, hvilket till och med är en af rikets herrar,
skulle som en brottsling ställas till ansvar inför en
käm-nersrätt. Grefve Adlersparres oförsvarliga uppförande hade
visserligen fortjent en sådan förödmjukelse, men den
nedsatte i och med detsamma de yppersta värdigheterna i
samhället uti folkets ögon, och det vore en fröjd, som man
ej borde unna de skadelystna.
“Med den utväg deras excellenser föreslå skulle vid
detta tillfälle ingenting uträttas,“ menade Wetterstedt.
“Jag känner Adlersparre sedan trettio år tillbaka, och du
Lagerbjelke, känner ju honom också af gammalt? Om icke
att börja med lagen finge mot honom hafva sin gång, skulle
han inbilla sig vara öfver den, oåtkomlig och att vi vore
rädda för honom. Det blefve allt för mycket vatten på
hans qvarn, och om, mot förmodan, han ändå gick in på
att höra talas om vilkor, skulle han i alla fall bli
omätt-lig i öfverdrifna anspråk. En annan sak blir sedan man
visat honom, att lag och rätter finnas till, för honom så
väl som för alla andra. Då kan man försöka att
underhandla med honom om hvad han framdeles ämnar ge ut
af trycket. Kanske tager han då skeden i vackra handen
och vårt anbud af försoning liknar mera den sista gnistan
af en icke helt och hållet slocknad vänskap för honom, än
fruktan för det obehag, han skulle kunna tillskynda oss“
“Jag befarar, ty värr! att du har rätt,“ mumlade
Lagerbjelke.
“Ar detta således deras excellensers gemensamma
tanke, på hvilken jag kan förbereda hans maj:t?“
frågade Brahe.
Dertill svarade de begge andra excellenserna: “ja“.
*) Ofvanstående strof yttrades ord för ord af excellensen
Lager-bjelke till författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
