Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lafayette[1] och Georg Washington Custis[2] båda barn
af Mount-Vernon, der begge åtnjutit den store mannens
fadervård. Anlända till grafven, öfverlemnade herr Custis,
med dessa ord, en ring till general Lafayette:
“Ni, som af alla sjelfständighetens generaler är den
ende öfverlefvande i vår krets! i detta högtidliga och
rörande ögonblick då ni inställer er, att med vördnad
ödmjuka er inför Washingtons jordiska qvarlefvor, erbjuder
ett af Mount-Vernons barn åt er en ring, hvilken
innesluter hår af den, som ni älskat. Ringen har alltid varit
sinnebilden af hjertans förening: må denna förena alla
amerikanares tillgifvenhet för edra efterkommande! I
tidernas tider skall han återkalla i deras hågkomst deras
namnkunnige stamfaders dygder, hvilken emottog ringen,
icke i ett slott, men på Washingtons graf.“
“I det general Lafayette emottog ringen, svarade han:
“De känslor, som sammanpressa mitt hjerta, beröfva mig
förmågan att uttrycka någonting. Jag kan icke mer, min bäste
Custis! än tacka er för den dyrbara gåfvan och egna en tyst
vördnadsgärd åt den störste och bäste bland menniskor!“
“Hvalfvets portar öppnades; generalen gick
trappstegen ned och kysste den store mannens och hans
aktningsvärda makas kistor. Efter några ögonblick gick han
upp ur grafven, i ett tillstånd af outsäglig rörelse. Ingen
hade stört detta ensliga besök, och man hörde ej annat
buller, än artilleriets sorgsalfvor, upprepade af
Mount-Vernons helgade kullars genljud[3].“
“Jag menar,“ tillade Izarn, i det han stoppade
tidningen tillbaka i fickan, “att detta vida öfvergår allt hvad
edra så kallade krönta hufvuden mäkta åstadkomma. Hvad
ville Napoleons besök i Fredrik II:s grifthvalf och
Alexanders och Fredrik Vilhelm III:s handtag öfver hans
likkista säga, mot Lafayettes besök i grafven vid
Mount-Vernon, ett fjerdedels århundrade efter Washingtons död!
Despotismens hågkomster hopkrympa till dvergar, inför
friheten, och dessa vexa till jättar i närheten af despoternas.“
“Jag medger dig allt det der,“ genmälde Karl Johan
lugnt, “och ändå måste du medgifva mig, att vår vän
Lafayette lika litet som någon annan uträttar något, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
