- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 4 /
125

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af edra andäktiga uttolkningar. Och för att bespara er
bryderiet af nya månskensprofetior, synes tiden vara inne
att söka annat ljus.“

Det äldre fruntimret upptände vid ett fosforiskt
elddon tvenne vaxljus, som stodo i ett par silfverstakar på
nattduksbordet, medan den yngre qvinnan släpte ned
rullgardinerna.

“Ditt lynne är ej det bästa i natt, Bettchen!“ yttrade
Spinoletta, inställsamt, i det han satte sig i soffan emellan
begge fruntimmern och tog en af hvartderas hand
förtroligt och med en viss ömhet i sina. “Och likväl har ju
allt slagit ut bättre, om möjligt, än vi ens vågat hoppas.
Yår dott.. . din brorsdotter är oss ju återskänkt frisk och
nöjd, och Han, som ransakar njurarna, ser icke till
köttets svaghet, men finner välbehag i den fasta tron. Blott
en smula tålamod, och allt är förbi. Om I fasten och
späken lekamen gemensamt, om I gemensamt tvänne
gånger på dygnet genomlöpen radbandet och icke förgäten
edert “Ave Maria!" hvarje gång klockan klämtar 10 och
4, så hafven I intet att frukta från himmelen, och på
jorden äro blott vi tre uti förtroendet och verlden...“

“Och ni vet bäst hvad verlden tål!“ afbrot det äldre
fruntimret, med ett försmädligt löje.

“Fall mig icke i talet, Bettchen!“ uppmanade
Spino-letta, med myndig uppsyn, och fortfor:

“Verlden stannar med sina omdömen vid sakernas yta,
och den hafva vi för oss alla tre. (Vändande sig till det
äldre fruntimret:) Ni dyrkansvärda vän! känd for ert mogna,
ert fina förstånd, er dygdiga vandel, er efterdömliga
fromhet, er utvalda umgängeskrets och ert oemotståndliga, snart
sagdt moderliga inflytande: Ni är Öfver alla misstankar för
afsteg, dem — edra ovanskliga behag oaktadt — till och
med edra år skulle numera göra osannolika. Du
(Spino-letta stälde nu sitt tal till det yngre fruntimret) älskade
dotter ... i Kristo! Dig, som jag å Försonarens vägnar tagit
till brud: frid med dig! Du är ännu mera främling, ännu
mera okänd i detta kätterska land, än din hulda
fostermoder. Detta fredar dig för elaka tungors gift. Om till
ditt timliga lif något mera behöfs, än hvad den
ädelmodiga vän, som dragit öm försorg om din utkomst, allt ifrån
första Ögonblicket af din tillvaro, åt dig delar med sig af
sitt verldsliga goda, kan du alltid räkna på mig; och din

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:38:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/4/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free