- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 4 /
126

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samvetsro och ditt eviga lif skall jag taga under min
synnerliga vårdnad, så att jag må inför lambsens tron kunna,
ansvara på den yttersta dagen.44

Det yngre funtimret gjorde korstecknet öfver panna
och bröst och suckade fromt, under det den äldre
qvin-nan fixerade jesuiten med genomborrande ögon.

“Ers högvördighet glömmer alldeles i sitt
uppbyggliga föredrag det lilla nyfödda helgonet, panten af den
gudligaste kärlekshandel. Som jag förmodar er kristliga
afsigt vara, att redan från dess spädaste ålder inviga detta
underbarn till den heliga Jungfruns tjenst, hoppas jag att
ni oförtöfvadt vältrar denna börda från våra svaga
skuldror och drager försorg för barnet.44

Med smekande ton och uppsyn klappade jesuiten den
äldre qvinnan på axeln, i det han sade: “På.er, högt
värderade vän! med edra egna ymniga tillgångar och somr
snart sagt, eger att förfoga öfver hennes stora rikedomar,
hos hvilken ni är anstäld som vårdarinna (ehuru under en
anspråkslösare benämning för att maskera förhållandet),
torde vi med full trygghet och oinskränkt tillit kunna helt
och hållet öfverlåta den omsorgen.44

“Högst förbunden för ett så smickrande förtroende/4
genmälde den äldre qvinnan; “men I ha’n begge vid detta
tillfället på ett så oerhördt sätt svikit mitt eget, att det
icke kan falla mig in att på köpet enfaldigt betala fiolerna.“

“Och detta skulle vara ert sista ord?“ sporde
Spinoletta med len röst.

“Mitt sista och oåterkalleliga/4 blef svaret.

“I sådant fall/4 suckade jesuiten, “får jag väl lof att
ensam draga korset och ... jag löser in den der (pekande
på vaggan) på barnhuset/4

“På barnhuset]44 ropade med förvåning och ovilja,
begge fruntimren nästan på en gång.

“Och hvarför tagen I så illa vid eder öfver ett steg
af kristlig barmhertighet, som tillförser barnet hvad det
behöfver under sina späda ålder?44 återtog Spinoletta med
öfverlagd köld.

“Skulle ej vår älskling kunna bortbytas och förloras
ur sigte bland hundratals hittebarn, dem ingen frågar efter,
sedan de en gång blifvit inkastade huller om buller i denna
inrättning?44 frågade, ängsligt, den yngre qvinnan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:38:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/4/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free