Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten i de tre öfriga riksstånden. Yid det förra var han
af gammalt van; den senare var ett splitter nytt uppslag.
Riddarhusets flesta ledamöter hade han i sitt våld, att på
ett eller annat sätt låta erfara följderna af sitt misshag;
de öfriga ståndens ledamöter åter voro i det närmaste
oåtkomliga för hans vrede, och detta förtröt honom nästan
mer, än sjelfva deras motstånd.
Andtligen tog riksmötet slut och endast
upplösnings-ceremonierna återstodo. Till dessa hörde en afskedsmåltid
på slottet, gifven i konungens namn och på hans
bekostnad åt ett visst antal af de fyra riksståndens medlemmar.
Bjudningen vid dessa tillfällen utgick till stånden, icke till
personerna, och emedan de dessutom åto vid sina särskilda
tafflar, der ingen af konungahuset satt, hade Sveriges
framfarna monarker städse ansett det skickligast och bäst
anstå sin höghet, att endast bestämma gästernas antal,
utan att ens taga kännedom af hvilka de voro. Men Karl
Johan, af småaktig nyfikenhet, som illa stod tillsammans
med höjden af hans samhällsställning, tog namn för namn,
reda på hvilka ledamöter af hvarje stånd som begagnade
den kungliga bjudningen. Talmännen införde för sådant
ändamål bruket, att låta uppteckna dem, som anmälde sig
eller utsågos att äta middag på slottet, och dessa listor
lät konungen sedermera i tysthet sig föreläsas. De blef vo
för honom källan långt mera till obehag, än nöje. Då
riksdagen öppnades 1828 var motståndet ordnadt inom
adeln, hvars första fiendtlighet mot hofvet gaf sig tillkänna
just derigenom, att alla som ogillade regeringens förfarande
afhöllo sig från riksdagstaöeln. Den blef således icke blott
besatt med personer utan anseende och vigt, utan antalet
af bjudna adelsmän blef ej ens fullt. Detta förakt,
likgiltighet, stolthet, eller hvad man behagar kalla det, var i alla
fall värdig representantkallet och de umgängeskretsar, från
hvilka sällskapslifvet vanligen hemtar sina mönster. Det var
1828 blott en snart släckt gnista af den sjelfständiga
svenska adelns lågande hat till säkerhetsaktens anstiftare 1789,
från hvars lysande och lefnadsglada hof de högättade af
begge könen, med uppoffring af sina nöjen åt sina
grundsatser, nästan helt och hållet drogo sig undan*). 1834—1835
utgick det skarpaste och eftertänkligaste motståndet för första
*) Jemför Portfeuille; 5:te del.; sid. 115—117.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
