Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständighet, så lumpen den än må synas, gå dit ett uttaladt
förtroende kallar mig.“
Talmannen Ullberg hade under den långa riksdagen
så fullständigt inhämtat hvad ett ord, eller som var
detsamma, en föresats af herr Petré betydde, det han
Öfver-gaf hoppet, att kunna öfvertala honom, sedan han fästat
Petres uppmärksamhet på de möjliga följderna af hans
hallstarrighet.
“Jag har nu ärligt och oförtäckt sagt hvad som kan
inträffa" yttrade slutligen Ullberg “betänk sig och skyll
sig sjelf. herr brukspatron! Jag tvår mina händer: dixi
et salvavi “
Och med några ord gaf Ullberg i största hast
underrättelse åt Brahe om förloppet af sin underhandling.
Det blef för den arme gunstlingen icke angenämt, att
göra konungen reda för talmannans svar. Karl Johans
vrede blossade upp på ett förfärligt sätt, och han svor att
visa sina uppstudsige undersåter i allmänhet och den
förmätne orostiftaren Petré i synnerhet, att han (konungen)
vore grundlaglig ugare af Stockholms slott och att han
vore herre i sitt hus.“
Ännu en gäng vågade Brahe ett sista försök att
af-leda stormen och förekomma dess anstötliga utbrott.
“Tillåter ers maj:t, att jag förekommer grefvarne
Wetterstedt och Lagerbjelke om herr Petrés oanständiga
trotsighet, att, mot ers maj:t tillkännagifna vilja, truga
sig till den taffel, som ers maj:t låter anrätta för
borgareståndets ledamöter?“
“Och hvad angår detta Wetterstedt och Lagerbjelke?"
“Om de händelsevis hade någon kanal till, något band
på honom ...“
“Eller,“ föll konungen in, med höjd och vredgad ton
“om icke snarare er afsigt, som jag genomskådar, herr
grefve! är, att Wetterstedt och Lagerbjelke skulle förena
sin efterhängsenhet med er egen, för att söka rubba mitt
beslut och lugna edra klenmodiga farhågor. Men låt det
vara er sagdt, en gång för alla, mitt beslut är
oåterkalleligt, begriper ni. . . Låt kabinettskammarherren komma in!"
Brahe lydde, suckande, och till öfversten baron Erik
Cederström — händelsevis densamme, som varit öfverste
Aminoffs vitne, då han instälde sig på Karlslund, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
