Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stäfja ett och annat af sin höge beskyddares förhastanden
Dennes ton blef omsider så hotande, att gunstlingen fann
rådligast att försticka sig bakom den underdåniga
tystnadens egid.
4 ‘Tilläfventyrs,“ stammade han slutligen, med svag
röst, den häpnaden gjorde afbruten, knapt hörbar, “skulle
det spara ers maj:t obehaget af ett uppseende, som de
illasinnade framdeles kunna vilja vända sig till godo, om
talmannen under hand blefve underrättad, att vissa
ledamöter misshaga ers maj:t och att dem icke tillåtes spisa
vid den kungliga taffeln. Talmannen finge då uppgöra
med dem på bästa sätt, att afhålla sig från måltiden, och
efter en sådan tillsägelse kan man väl taga för afgjordt att
blifva dem qvitt, utan att behÖfva gripa till den yttersta
utvägen att visa dem på dörren.“
“Nå väl! Må så vara! Skicka genast till Ullberg och
låt honom veta min vilja...; men min bestämda vilja,
begriper ni?“
Efter desse ord lät Karl Johan gifva sig listan, och
strök med egen hand ut namnen Petré och Wedberg.
Med detta budskap, som midt i natten affärdades till
borgareståndets talman, lagmannen och justitieborgmästaren
Ullberg, väcktes denne genom starka slag på porten, ur
sin söta sömn. Excellensen Brahe hade, med några
sockrande rader bjudit till att försötma det bäska uppdraget,
hvilket Ullberg åtog sig, hufvudsakligen beräknande att
förekomma någon svår och ohjelplig anstötlighet och glad,
att detta vore sista droppan af det tilländalöpande
riksmötets malört.
När han följande morgonen enskildt underrättade
Wedberg och Petré om det meddelande, konungen låtit
gifva honom och gaf att förstå den skymf, som hotade dem,
derest de instälde sig bland gästerna vid middagen,
svarade Wedberg genast, att han för ingen del ville falla
besvärlig och afstod utan invändningar, från
riksdagsmål-tiden på slottet. Brukspatronen Petré åter såg saken från
en helt annan sida. Han uppoffrade sin ömtålighet som
umgängesman åt hvad han ansåg vara sin både rättighet
och pligt som medborgare. “Mina ståndsbröder hafva
uttryckt sin önskan, att jag å deras vägnar skall inställa
mig vid den kungliga taffeln, och, hända hvad som hända
vill, kan ingenting hindra mig från, att äfven i denna om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
