Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer att suga sig stor på Sveriges merg och must, som ej
en gång skall lära sig gå i de gångstolar, juristerne till
dess behof inrättat, och som endast skall lemna de
bedröf-liga vedermälena af sin varelse oskiftade åt efterverlden*).“
Om lika arfsr ätt uttryckte professor Geijer i följande
ordalag sin åsigt:
“IJtskottet bar, i stället att servera hela nya
lagförslaget på en gång, företagit sig att servera det
portionsvis. Jag gillar icke denna metod, af ren respekt för
gamla och nya lagen. Jag erkänner den senares värde
och skulle Önska den skickligare motståndare. Bland de
med landets bästa oförenliga nyheter är ’principen om lika
arfs-rätt. Den naturliga rättvisans grunder åberopas.
Tillämpningen blir dock tvetydig. Hvarför utsträckes den icke
till lika myndighetsålder, lika rättighet i hus och stat?
De bevisa för mycket, således intet. Verkningarna: en
större splittring af jorden, tätare successioner. Lägg
härtill författningarna om jords afsöndring, om skifte, om
te-stamentsfrihet, om arfvejord och försöket är färdigt, att
göra jordegendom så rörlig som möjligt. Den merkantila
växlingen kan icke med fördel dit utsträckas. Den
be-höfver en varaktigare possession i jordegendom till
ryggstöd, och blir först då sjelf rätt liflig. Detta vexlande
tillstånd i besittning af jord, som för mången nu synes ett
ideal, förkastar, ja! af skyr jag. — Sverige är ett bland de
få bland mängden af länder, der just mängden är mer
jord-egare, än annorstädes. Talaren ansåg detta för den
ovärderligaste fördel i fäderneslandets författning och blef i
samma mån fiendtlig mot allt, som sträfvade att
under-gräfva denna fördel. Det skulle förundra talaren att höra
detta kallas en aristokratisk syftning, eller rättare: det
skulle icke förundra honom, med kännedom af dagens snart
vexlande och försvinnande opinioner. Den som råder den
sjelfegande mängden att försvaga sig, den kastar slafvar
för en herres fot, ehuru dessa hårda ord i vårt mildare
umgängesspråk heta rik och tiggare, och i den falska
liberalismens lexikon: kapitalist och dagsverkshjon. Till
den senares vilkor blir pluraliteten af jordbrukare bragt
med det samma, som den upphör att vara besutten, och
allt hos oss går för det närvarande derpå ut, att förstöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
