Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
HISTORISKA TIDSBILDEll.
I fråga om statsrådets ansvarighet yttrade professor
’Geijer sig föga; dock utlät han sig sålunda rörande
slcepps-handeln:
“Då jag uppstår för att yttra mig i denna fråga,
måste jag börja med att tillstå, det jag ej kan åberopa
mig ursäkten, att ämnet träffat mig oberedd. Att för
denna diskussion någon viss dag längre fram blifvit
beramad, är åtminstone för mig okändt. Deremot är det
mig väl bekant, att statsutskottets betänkande i denna
vigtiga fråga redan nog länge hvilat på vårt bord, för att
hvarje ståndets medlem kunnat ega tillräcklig tid att om
saken taga kännedom, äfvensom jag rätt väl påminner mig,
att herr erkebiskopen, då han för närvarande plenum
frarn-stälde detta öfverläggningsämne, förut frågade: om det
ytterligare begärdes på bordet? Hvad sjelfva saken
beträffar, så har blifvit anfördt, att statsutskottet bort yrka
ansvar på dem, som vållat riket den genom skeppshandeln
lidna förlust; och detta både för sakens egen skuld och
för opinionens. Ej annat jag vet har utskottet i hvad uti
denna handel och dermed förknippade omständigheter
ansetts kunna leda till ansvar, äfven y^rkat detsamma, ehuru
ej omedelbarligen inför ständerna, utan i grundlagsenlig
ordning inför konstitutionsutskottet, hvars yttrande i samma
ordning blir till ständerna hemstäldt. Hvad sjelfva det
hufvudsakliga ansvaret för de uppkomna förlusterna angår,
så tvekar jag ej säga, att det måste bero af det sätt, på
hvilket man fattar och betraktar hufvudorsaken till dessa
förluster. Men föga lärer för någon svensk man med
ringaste kännedom af allmänna ärenden vara obekant, att
denna handel, hvars återgång nu bittert beklagas af många,
som i annat fall kanske skulle yfvats öfver dess framgång
och de deraf härflytande fördelar, att, säger jag, denna
handel, hvilken jag för min del funnit mig friare att klandra,
om den lyckats än nu, då den misslyckats, och på detta
sätt misslyckats, egentligen i följd af främmande makters
mellankomst, fick den utgång, som uu ligger för ögonen.
Hufvudfrågan blir således: skola Sveriges ständer emot
sin egen regering upptaga ett klander, emot samma
regering först yrkadt af främmande makt? Skola de göra
det i ett ämne, som rör rikets sjelfständighet och svensk
regerings rätt, att på egen grund besluta i egna
angelägenheter? Jag hoppas det ej: jag tror det ej: jag kastar
ifrån mig blotta tanken af en så onaturlig samverkan, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
