Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aflidna grefvinna i första giftet, född friherrinna Ulrika
Katarina Koskull (gunstlingens moder); den andra är en
obelisk af slipad granit, åt honom rest af denne Brahe den
äldres enkegrefvinna i senare giftet (friherrinnan Aurora
Koskull) samt hans barn i begge.
Detta sistnämnda ställe besöktes ofta af husets
medlemmar, då de spatserade i den herrliga parken, för att
njuta dess svalka, förstärkt af uppfriskande flägtar från
saltsjön, som badar dess stränder, och just dit var grefvinnan
en förmiddag stadd på vandring, då en af hennes
betje-ning, med andan ur halsen, kom springandes med ett bref
till henne från Stockholm, i ögonblicket aflemnadt af en
kunglig stalldräng, af excellensen Brahe skickad till
Ryd-boholm som ilbud, hvilket endast af bidade grefvinnans svar,
lor att genast återvända till hufvudstaden.
Grefvinnan vände genast om till slottet, satte sig på
soffan i ett kabinett och läste:
“Madame, ma tres-chere mere!
Humeuret har några dagar varit horribelt. Alla
försök att dissipera aflöpa fruktlöst. Han blir stundligen mera
intraitable, och jag är alldeles rådlös. Hela mitt hopp
hvilar på ma tres-chere mere, hvars pouvoir öfver hans för
alla andra indomptabla inquietuder och talang att obemärkt
leda hans fantasier, äro mitt och allas vårt ancre de sureté.
Döm sjelf om situationen, då jag nämner, att jag icke
ens lyckas vinna terrain med samtalets förflyttande till
bataljfälten i Tyskland, ja till och med det vid Leipzig
afvisas med ett “ä tous les diables! Den ena bourrasquen
är knapt förbi, innan en ny utbrister. — Gref Wetterstedt
är dödssjuk. Gref Lagerbjelke låtsar åtminstone vara
föga bättre, för att hafva en prétexte att slippa
kammarspisningarna, som a vrai dire icke äro afund svärda, så
länge oragen fortfar. Jag nödgas således alldeles
ensam göra tete mot densamma, hvilket snart börjar blifva
tout a fait au dessus de mes forces. Först funderade jag på
att supplicera ma tres-chere mere, att hufvudstupa komma in
till staden på några dagar, för att skingra molnen; men
apres seconde reflexion fruktar jag att en så brusque
apparition skulle väcka omlrage i östra sidan af slottet, der
jalou-sien är gränslös öfver vår faveur. Monseigneur et son Epouse
’Royale hålla väl admirabelt god mine; men den insipida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
