- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 4 /
256

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

HISTORISKA TIDSBfLDER.

behagade till och med förklara dem vara rätt vackra;
men svarade, att han icke bestält dem, icke behöfde dem
och ej heller ville köpa dem, och det är först efter detta
afslag, jag understått mig att bönfalla om en nådig blick
af ers maj:t på mina stycken.“

Konungen (hånfullt småleende till Brahe). “Hör ni,
herr grefve! .. . Och likväl är ju grefve De Geer den
rikaste på ert riddarhus — Sveriges plantskola för mecenater!
(Brahe lorblir stum och orörlig som en bildstod.
Konungen vänder sig ånyo till konstnären.) Nå väl, min vän!
låt mig se edra taflor. Har ni dem nära till hands. Eljest
kom igen en annan gång.“

Konstnären. “Jag har fört dem med mig och stält
dem här utanför i stora galleriet. Tillåter ers maj:t mig
att bära in dem hit?“

Konungen (nickar). “Rätt gerna. Gif befallning åt
någon, som hjelper honom, herr grefve!“

Brahe. “Med ers maj:ts tillstånd, vill jag göra det
sjelf.“

Excellensen Brahe och konstnären bära in från
galleriet de fyra taflorna och ställa upp dem mot väggen på
stolar i röda förmaket.

Konungen (uppmärksamt betraktande taflorna). “I
sanning, rätt vackra! Jag behåller taflorna, min vän, och
betalar för dem hvad ni begärt af grefve De Geer. Om
ni är nöjd, så vänd er till min handsekreterare,
statssekreteraren Ulrich. Han skall i morgon fa min befallning
om denna utgift/4

Konstnären (hänryckt). “Allernådigste herre! jag
saknar ord att uttrycka min underdåniga tacksamhet och min
beundran öfver ers maj:ts landsfaderliga ädelmod.“

Konungen (mildt). “Behöfs också icke, min vän; det
är mig kärt, om jag vid detta tillfälle gjort er någon tjenst.“
Konstnären. “Eör min store konung kan och bör jag
ej hafva någon hemlighet: ja, ers maj:t har räddat mig
från faran att hungra. I förlitande på att ämnets
beskaffenhet skulle bereda mina taflor en säker afsättning hos rikets
rikaste magnat, använde jag på deras fullbordan hela min
tid och verksamhet och försmådde till och med andra
beställningar. Gud vet huru det således gått med mig, om
ej ers maj:t högsinnadt räddat mig ur trångmålet.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:38:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/4/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free