Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen. ‘‘Lär deraf för framtiden, att icke på vinst
och förlust inlåta er i allt för stora företag. Hvad som
denna gång har händt er hos grefve De Geer, kan
inträffa oftare; men räkna ej på, att er kung alltid kan vara
i tillfälle att godtgöra felslagna beräkningar, begriper ni.. .
farväl, min vän!“ *)
Sedan konstnären tagit afträde yttrar Karl Johan
spefullt hånleende, till Brahe: “Det faller mig något in. Jag
skickar dessa fyra taflor, som afbilda De Geerska
stamgodset, hem till grefven och gör honom af dem en skänk.“
Brahe. “För Guds skull, allernådigste herre! slå den
tanken ur hågen. Sedan grefve De Geer vägrat att köpa
den af konstnären, skulle han kanske finna sig både
förödmjukad och förolämpad af en sådan gåfva; och ers maj:t
vill ju alltid med honom lefva på god fot.“
Konungen. “Utan tvifvel... Nå väl, jag behåller taf-
lorna, men i mina slott finnes ingen plats för dem. Drag
försorg, att de varda insatta i det vanliga
förvaringsrummet för konstalster.“
Brahe. “Ers maj:t skall bli åtlydd, så länge det
ligger inom möjlighetens gräns. Men jag nödgas fästa ers
maj: Is höga uppmärksamhet på den svårighet, som innan
kort måste uppkomma att herbergera allt hvad ni köper
in, nådigste herre! för att uppmuntra de sköna konsterna
och bispringa fattiga konstnärer. “
Konungen (småleende). “De hjelpa mig att minska
tyngden af civillistan, det är sant; men så kalla de mig
också sin far, och jag är ej obetydligt svartsjuk om denna
äretitel. Jag undrar, till exempel, om den mycket
beprisade Gustaf III gjort mera för de stackars
konstnärerna, än jag?“
Brahe. “Visserligen icke, eller rättare; på långt när
icke så mycket. Också lefver ers maj:ts lof i deras
hjertan.“
Konungen. “Och i deras hågkomst äfven, hoppas jag.
När jag en gång är borta, torde jemförelsen blifva min
ärestod, varaktigare än marmorn och bronsen.“
*) Anekdoten är historisk.
Karl Johan och svenslarne. IV.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
